Arkiv över oktober, 2019

Ett passionens panorama

Skrivet 19.10.2019 
Eva-Stina Byggmästar 2017 Fotograf: Anne Häggman

Eva-Stina Byggmästars nya diktsamling Nattmusik för dagsländor, stort lanserad både i Sverige och i Finland, väcker en hel del förhoppningar då man börjar läsningen. Pärmen och titeln är ytterst lovande, och helheten ser spännande ut. Det är ingen väldigt stor, omfattande diktsamling – närmast en djupdykning in i en ganska så odefinierad upplevelse av en stor förälskelse. Vi får som läsare inte veta särskilt mycket om vad det egentligen handlar om. 

Några av oss blir kanske lite förvånade över denna passion, som skildras i både mycket övertygande och exakta, ibland till och med geniala, avsnitt och i en del små dikter som är exempel på Byggmästars förmåga att ständigt förnya sitt romantiska, folkliga, nästan brutala, men samtidigt oerhört esoteriska och lekfulla diktuniversum, men som också, någon gång, ibland, kläs i en språkdräkt som förefaller en smula löst sammansatta, ibland nästan banala enheter och helheter.

Men vana Byggmästarläsare vet att hennes delvis naivistiska stil kan resultera också i banaliteter. Hon balanserar mellan naivt och naivistiskt. Hur ska man till exempel tolka en dikt som hävdar diktjagets och föremålets för hennes passion djupa musikgemenskap då hon beskriver en konsert i poetiska termer och talar om Månskensserenaden? I klassisk musik finns ju Månskenssonaten. Månskensserenaden är en gammal schlager, Moonlight Serenade, en standardlåt från 1940-talet, uppförd av bland andra Frank Sinatra och Glenn Miller. Nåja, det är förstås en konstnärs frihet att sätta in en sådan sak, lekfullt, kanske sarkastiskt, men i det här fallet tycker den här recensenten att det inte var någon god idé, ifall det inte var avsiktligt. 

Däremot uppskattar jag det när E-S B definierar musiken rakt ut, utan att göra anspråk på att vara insatt, som när hon säger, att hon knappt kunnat skilja på olika instrument, identifiera dem, men hon vet till sist, starkt: det är musik. Musiken får djup fasthet. Problemet är att läsaren aldrig riktigt får struktur på vad begrepp som ”musiken” eller ”poesin” har betytt i denna stora passion och sorg.

Den andra parten, som inte mera finns i diktjagets liv, får ingen talan. Hon förblir stum.

Boken är ett slags passionens panorama som genom texterna glider från en punkt till en annan, som när man tar ett panoramafoto på en modern kamera. Det fungerar effektivt utom då kronologin ibland kommer lite för mycket i oordning. 

Nattmusik för dagsländor börjar fantastiskt övertygande med några dikter som i extremt väl sammansatta rader sammanfattar temat: passionen, sorgen över att den är över, en summering, en positionsbestämning. Sedan fortsätter E-S B med att göra tillbakablickar i känslomässigt böljande och ibland hisnande symbolik, där hon då som vanligt seglar mellan exakta, jordnära realiteter och känslor, – sorgearbete till exempel, – och på andra sidan ett tillstånd där jaget dröjer kvar i den passion som inte längre finns annat än i minnet. I mitten av boken blir det något luddigt, men i slutet återkommer igen ett övertygande grepp.

Särskilt i början finns några finfina rader som ger stram fasthet: ”Ibland händer det -/ ett stenhjärta byts ut / mot ett hjärta av kött och blod // Ibland händer det /  om än undantagsvis, / att ett hjärta av kött och blod / byts ut mot ett stenhjärta // Ibland händer det – / Man får lära sig leva / med tomheten i sitt bröst / likt en nyfödd.”

En ytterligare spännande sak i Nattmusik för dagsländor är att Byggmästar parafraserar, hon omskriver några poeters, som till exempel Solveig von Schoultz´dikter, och det fungerar helt fint.

Det är alltså en spännande resa läsaren kastas in i. Det är, trots de vaga ramarna, en svindlande färd genom kärlek, avstående, sorg, hopp, försoning, med ordet smärta som fokus.

Eva-Stina Byggmästar, Nattmusik för dagsländor. Dikter. Schildts&Söderströms, 2019.

Recension i Vasabladet, oktober 2019

Inga kommentarer