Att rida på rädslan

Skrivet 10.12.2012

 

Våldet och rädslan som den framkallar är förvisso en skrämmande och ofta förekommande realitetet i många människors, särskilt i många fattiga och utslagna människors liv, men saken borde adresseras med djupa analyser och en strävan till att hjälpa och förstå inte enbart offren, utan även förövarna och deras motiv. Annars uppstår lätt en demonisering av olika slags människor, och den leder sedan till prototyper och karikeringar i den sociologiska och kulturella kontext som vi dagligen lever i.

 

Världen har alltid varit ytterst våldsam och till exempel den världsomspännande narkotikahandeln eller människohandeln har även tidigare haft sin motsvarighet i andra former av mänsklig nöd och utnyttjande av försvarslösa individer.

 

Men den bild som de mäktiga, ofta av stora och komplicerade kapitalistiska intressen främst i USA och Storbritannien, förmedlar av samhället har börjat inte bara förundra utan även irritera mig.  Den präglas inte av psykologisk och humanistisk analys utan mer av en strävan att tjäna mycket pengar och att ge en bild av att samhället befinner sig i förfall, då sanningen ändå är mera gråzon än så.

 

Det som är mest skrämmande att även en del av kulturfolket går i samma fälla, människor som jag skulle föreställa mig att även om vi nu lever på tjugohundra tiotalet och inte på sextiotalet, låter sig övertygas av de falska bilderna, även om man skulle vänta sig av dem en mer human och lite vänsterlutande inställning till komplexa sociala och psykologiska problem.

 

Sofi Oksanen är enligt min mening problematisk både som författare och samhällsdebattör.

 

Hon har nyligen gått hårt ut i tv med populistiska, förenklande och missvisande åsikter om brott och straff. Hon kräver hårdare tag och strängare straff för det ökade familjevåldet och våldet överhuvudtaget.

 

En kollega inom mediabranschen med större insyn i statistik uppmärksamgjorde mig på att polisens officiella uppgifter visar på att brotten hade blivit färre, inte fler. Även mord, misshandel och andra våldsbrott har visat en klart minskande, inte ökade tendens under de senaste åren.

 

Man kan kolla upp det hos Statistiska statistikcentralen – siffrorna finns där och de är helt klart baserade på sådant som kommit till polisens kännedom.

 

Sofi Oksanens romaner är oerhört fint utmejslade och kraftigt drabbande men det finns i dem också ett mörkt och svårtolkat stråk, som jag inte blir klok på. Vilken är avsikten med skildringarna av våldsamma epoker, människoöden och interna relationer, så som de kan uppfattas i hennes böcker och då kanske främst i Utrensning?

 

Eller finns det två Sofi Oksanen – den analytiska politiska och sociala romanförfattaren och den populistiska mediastjärnan som söker något slag av bekräftelse för sina egna aggressioner?

 

Förr var kända författares profil i samhällsfrågor och i frågor som gäller övergrepp, politiska missförhållanden och miljöfrågor, för att nämna några exempel, oftast ganska lättolkad och klar. En viss värdeliberalism och ett blundande för de mera destruktiva sidorna av samhället var kanske en del av sextio- och sjuttiotalets intellektuella ställningstaganden också, men i de flesta fall så var intellektuella konstnärers analys skarp och avsedd att gå på djupet i frågor om våld, sexualitet, förtryck av kvinnor och barn, med mera.

 

Jag vill inte läsa att ledande intellektuella i Finland går i den fälla som den kapitalistiska och kommersiella pseudo kulturindustrin gillrar för en värld där informationsflödet i dag är nästan obegränsat och okontrollerat.

 

Det finns en risk för att det våld och den destruktivitet som vissa media älskar att frossa i äter sig in i oss själva.

 

Vem förtjänar sist och slutligen mest på den kraftigt ökade rädsla som den förvrängda världsbilden framkallar i våra vardagliga liv?

 

 

Inkast i Vbl 10.12.2012

 


Kommentarer

  • Anders Nyberg skrev den 11.12.2012:

    Våra grundbehov är mat, värme och trygghet. Att rida på rädsla är en infernalisk tortyr. I västerländsk kultur handlar det främst kanske om psykisk misshandel. Rädsla innebär en osäkerhet att hantera sin egen situation.

    Ett gott exempel i vårt land kunde vara myndighetsutövning. Medborgaren ges motstridiga och svårtolkade direktiv och tidsfaktorn tas till hjälp för att om möjligt göra osäkerheten ännu längre. Det verkar som om myndigheten gör det för att värna om sitt eget samhälle i samhället. Man har fått för sig att lag går före rätt.

    Beträffande straff finns säkert en hel del forskat kring effekten. Generellt är det dock så att straff utan samtidig vård inte leder till förändrat beteende. Dessutom gäller även här att det som inte kan anses vara rätt kan inte heller vara lag. Hur jämföra brott mot hälsa och liv med ekonomiska brott? Att få straff för att ”ha utgjort fara” handlar om en bedömning från den dömande, ett godtycke.

    Vem har rätt att vara domare?
    Vem har rätt att utse domare?

    Inför istället ett skolämne i snällhet. Konsten att vara snäll och nyttan med att vara snäll.

  • Kaj skrev den 11.12.2012:

    Tack för din fina kommentar, Anders. Jag har inget att tillägga. Vi tänker exakt lika.


Lämna en kommentar