Kaj Hedman

Hatretoriken på sociala medier börjar leva sitt eget liv utanför vett och etikett, till och med utanför lagens råmärken, utan att något på allvar görs för att stoppa det.

Den diskussion som förs om till exempel invandrare, kändisars, klimatfrågor, aborter, människors personliga val och deras sexuella orientering, muslimerna… har sölat ner platser som Facebook, Twitter, och många andra forum på nätet. De senaste veckorna har dock Twitter börjat rensa.

Den som följer med politiken i USA baxnar inför de fruktansvärda glåpord som landets president, världen mäktigaste man, öser ur sig i minut och parti, särskilt om någon vågat sig på att kritisera hans brutala politik, där människovärdet inte har någon plats, utan där partipolitik och ekonomiska intressen helt har tagit över. 

Det mest allvarliga är kanske att människor som känner varandra lätt kommer in i hårda och respektlösa diskussioner med varandra om alla möjliga tänkbara ämnen.  Det är på ett märkligt sätt intressant att människor ofta inte diskuterar kontroversiella frågor eller rättvisefrågor utifrån en empatisk eller rationell utgångspunkt. Det är känslorna som styr, vilket ofta betyder att det är en självisk och aggressiv ståndpunkt som man utgår ifrån. Man baserar sina hatfulla inlägg på magkänslan snarare än på en strävan att förstå och tolka fakta.

Det är uppenbart att det blinda hatet mot olika slags minoriteter och etniska grupper har ökat avsevärt den senaste tiden. Det är ett globalt fenomen. Grov antisemitism i till exempel Tyskland och främlingshat i Ungern speglas i vår egen kultur. Samtidigt demoniseras muslimer alltmer på ett sätt som är mycket skrämmande. Individualism ersätts mer och mer med kollektivism och det syns minsann i samhällsandan och i sättet att tänka om andra människor och kulturer.

Det ska bli spännande att se om den nya regeringen kan tillföra en bättre debattkultur i landet. Den strukturella nedskärningspolitiken i välfärd, utbildning och kultur kommer knappast helt att upphöra. Så mycket beror på om regeringen kommer att klara av sina mål med att förbättra arbetskraften i landet och därmed få till stånd en bättre ekonomisk bas.

Men när det gäller människor grundläggande rättigheter, som till exempel LGBT, kvinnors rätt till sin egen kropp, eller överhuvudtaget sådana frågor där vidsynthet och respekt borde gå före egna ideologiska preferenser, är det svårt att se något slut på hatet.

Varifrån kommer det? Det har uppstått ett vakuum mellan konservatism och progressivitet och det har fyllts av onda krafter som luktar trettiotal och krigsretorik. Någonting har hänt i globaliseringens värld som verkar okontrollerat, gränslöst och undanglidande.

En sak är i alla fall säker. Hatretoriken på internet måste fås under kontroll. Det är inte värdigt människor som lever på 2000-talet att förfalla till oacceptabelt beteende utifrån en brist på mänsklighet.

Kolumn i Österbottens Tidning, augusti 2019