Kaj Hedman

Donald J. Trump – Courtesy Gage Skidmore

Hurdant blir arbetsklimatet och de ekonomiska förutsättningarna för intellektuella, forskare, konstnärer, författare och till exempel seriösa musiker ifall Donald Trump blir vald till president? I skuggan av Trump skulle då finnas en mycket spännande grupp människor.

Intelligentian, utövarna av konst och kultur i USA, skulle knappast rösta på en sådan obildad politisk virrhjärna som Trump. Sällan kommer en republikansk presidentkandidat att få så lite röster från radikala, gröna, postmoderna människor eller från konstnärer och skribenter som i november 2016. Tyvärr är det inte den postmoderna, liberala kulturkretsen som avgör presidentvalet, men alltid hjälper det uteblivna stödet från den lite.

Hillary Clinton, med sina skandaler och sin något hökaktiga utrikespolitik, är knappast de intellektuellas favorit heller. Barack Obama har varit deras president och Bernie Sanders hade nog fått mera av deras sympati än Hillary. Ändå kan man nog räkna med att de flesta kvinnliga väljarna röstar på henne – och de är inte så få.

Republikanerna med sina ärkekonservativa ”värderingar” har ett mycket starkare och större stöd i USA än till exempel SD har i Sverige eller Sannfinländarna har i Finland. Det är väl endast i Jobbik-partiet i Ungern som man i Europa kan finna en rörelse som lite påminner om Republikanerna i storlek.

Den spännande frågan är om de intellektuella, moderna, sekulariserade, de kristna på vänsterkanten, afroamerikanerna, latinos, de många kvinnorna , kommer att vända de traditionella politiska arenorna ryggen ifall Hillary förlorar valet och ifall det blir en stor republikansk majoritet i kongressen. Tyvärr gynnar valdistriktssystemet republikanerna.

Bernie Sanders kan nog, med sin utstrålning, karisma och övertalningsförmåga, förmå en hel del unga radikala och nytänkande väljare att rösta på Hillary den här gången, men vart tar de sedan vägen? Hurudana texter kommer de att skriva? Hurudana sånger?

Kommer de att bilda en proteströrelse i likhet med den som vi såg 1968? Särskilt ifall det blir en republikansk kongress som Clinton får lov att tampas med. Kommer äntligen de gröna och socialistiska rörelserna i USA att få mera stöd?

För egen del hoppas jag mycket på att Bernies ”socialister” ska få mera inflytande i det demokratiska partiet. De borde också kunna fånga upp andra oliktänkare. Till exempel de som faktiskt tror på den globala uppvärmningen, utvecklingsläran och ”pro choice”, och som förstår att USA inte kan fortsätta att styra hela världen – vilket till och med redan nu är ett slags chimär.

I så fall skulle nästa demokratiska presidentkandidat kanske heta Joseph Patrick Kennedy III – mycket populär kongressledamot från Massachusetts och Bobby Kennedys sonson.

Kolumn i Vasabladet, augusti 2016