Kaj Hedman

Apokalyps

Den iskalla försommaren och den brännheta högsommaren har skapat inre kontraster lika mycket som yttre. Vad är det som pågår på jorden? National Geographic, Viasat Explorer och andra liknande tv-kanaler visar dokumentärer där man kan se rent konkret och även via diagram och beräkningar att Tellus håller på att genomgå en radikal klimatförändring som kommer att ha stora och omvälvande konsekvenser för mänskligheten inom endast femton, tjugo eller i bästa fall kanske trettio år. De som är födda i slutet av 1900-talet kommer att uppleva en helt annan värld än den som vi äldre är vana vid.

Jorden har genomgått istider och perioder av uppvärmning flera gånger under miljontals år. Ändå är seriösa klimatforskare överens om att människans enorma ingrepp efter att den industriella och teknologiska revolutionen började i jordens biologiska infrastruktur kan ha en betydelse för den fart med vilken isarna nu smälter och temperaturerna även på nordliga breddgrader stiger. Inom de senaste tio åren har till exempel tusentals år fastfrusna enorma isblock på Grönland börjat smälta i en snabb takt för att sedan åka ner i Atlanten och höjda radikalt på vattennivån. New York City och Stockholm är exempel på storstäder som är byggda helt på öar nära havet. Inom några decennier kan den unika arkitekturen och de kulturella arven i de här städerna vara ett minne blott – på havsbottnen.

Människan måste alltså inte endast ta itu med att på allvar minska på utsläpp och föroreningar utan också försöka förbereda sig på att leva på ett annat sätt – och kanske någon annanstans än tidigare. Kulturer kommer att gå under eller förändras och förflyttas på ett sätt som ingen av oss i dag riktigt kan föreställa sig.

Men hur medvetna om det här är vi och är vi redo att se sanningen i vitögat? Det verkar inte som om vi vore varken medvetna eller beredda att ta fullt ansvar för jorden. Vi är koncentrerade på krig och svält.

Jag brukar ofta tänka på min egen stad, där centrum av den är byggd på havsbotten som kommit fram med landhöjningen under några hundra år. Det finns nittio- och hundraåringar i Karleby som kan berätta om att de som unga fått höra om hur man förr måste ta sig med båt från den ena delen av Gamla Carleby till den andra.

Den lilla bäck som ligger mellan vårt radhus och Sale-butiken i Storby var förr ett ganska stort vattendrag. I utkanterna av Kyrkbacken där jag bor finns väg- och gatunamn som för tankarna till närheten till havet. Strandvägen, Tjäruholmen… Häruppe kompenserar landhöjningen de vattenmassor som vi har att vänta på. Ändå påminner den platta stadskärnan om hur lite människor kan påverka naturens förändringar och hur viktigt det är att förbereda sig på att allt inte är oföränderligt.

Kolumn i Vasabladet, augusti 2014