Jul varje dag

Skrivet 29.12.2016

Outdoor plaza / public domain

De postmoderna jularna framstår mera som orgier än andakt. Under några veckor, före och efter julafton och de andra helgdagarna, svämmar både verkligheten och cybervärlden över av glittrande neon- ljus och facklor, skramlande musik som har bibliska dimensioner av de yttersta tiderna, TV sprakar av gulligheter, fantastiska och klassiska konserter och filmfavoriter, och kyrkorna fylls till bristningsgränsen av människor som i allmänhet annars nästan aldrig sätter sin fot i dem.

”Fred på jorden och bland människorna en god vilja.” Det urgamla budskapet som berättelsen om herdar och änglar förmedlar. Det har gått mer än tvåtusen år sedan dess. Ändå eller kanske just därför får allt ett nästan eskapistiskt skimmer omkring jul och nyår. Till och med drottningar med stela ansikten och hårdföra politiker håller tal som är sockrade med underbara ord och stora gester om kärlek och omsorg om de fattiga.

Men den rent kapitalistiska kulturen har börjat överskugga både de kristna och hedniska riter och seder som ännu i min barndom gav den där speciella ”julstämningen” som inte endast innebar sentimentalitet, väntan på julgubben och silla, vacker musik, utan också stämde människorna till eftertanke och medvetenhet om att, oberoende av om man var ateist, troende eller något annat, så upplevde man i den stämningen att man själv var ganska liten i förhållande till allt annat än en själv.

Visst finns det mycket som är underbart och idealistiskt, välment och även på ett andligt och existentiellt plan fint även i dagens julfirande. Finland har blivit mycket mera av familjesammanhållning och omsorg om barnen än det var i den krassa efterkrigstiden. De skandinaviska länderna har kvar mycket av värmen och ljuset. Den vackra traditionen med Lucia är ett exempel på hur man även kan göra konkret gott för människor som har det särskilt illa ställt av olika orsaker.

Ändå framstår den fruktansvärt uppskruvade kommersen i vilken människor knappast kan andas där de trängs i överfulla butiker, – i ett land som uppges vara i en djup ekonomisk kris, – som obehaglig och konstgjord.

Då är nästan den brutala ”Black Friday” som under en dag mitt i Thanksgiving holiday i USA avbryter den andaktsfulla tystnaden kanske ärligare.

Julens budskap, oberoende av hur troende man är, är djupt integrerad i den finska och nordiska folksjälen, kanske till och med mera än ute i det övriga Europa, men även om medierna och konsertsalarna svämmar över av underbar musik och annat program, så är det som om något av den tysta meditationen i Viktor Rydbergs

Tomten eller scenerna från krubban i Betlehem mera blivit objekt än subjekt för det som vi kallar julen.

Högtiderna kring jul och nyår präglas mest av att nationens konsumtion och handel ska blomstra. Det kan vara nödvändigt, men det är också sorgligt. Egentligen borde ju livet vara ett slags jul varje dag.

 

 

Kolumn i Vasabladet, december 2016

 



Lämna en kommentar