Kaj Hedman

The Picnic

De sociala medierna blir alltmer forum för aktuella diskussioner, allt från livsåskådning och tro till aktuella händelser, evenemang, klimatpolitik, konspirationsteorier och dagspolitik. För att inte tala om litteratur. Det som glatt åtminstone mig mycket på den senaste tiden att man kan läsa så många fina dikter och till exempel gamla, fina, konstnärliga fotografier och diskussioner om dem.  Det öppnar mot en inre värld som sällan är särskilt synlig i det dagliga livet med dess fokus på nuets olidliga lätthet.

Att allt det som händer på Facebook ackompanjeras av en oändlig räcka reklam och en risk för att ”storebror ser dig” är naturligtvis bekymmersamt och problematiskt.

Att göra nuets olidliga lätthet mindre olidlig och till något mycket mera än lätthet borde vara en angelägen uppgift både för individen och för samfundet.

Samtidigt fördummar och förflackar om inte Twitter så i varje fall Facebook  – om man låter det ske.  En relevant synpunkt är dels att det finns ett liv och en kommunikation i verkliga livet eller per e-post och telefon också, inte enbart på Facebook.

Jag saknar den gamla trådtelefonens analoga och tidsmässigt lugna samtal med vänner, bekanta och folk som vill ta kontakt och ge respons. Jag är gammalmodig i det avseendet. Det fanns en fördröjning av impulsivitet men samtidigt en positiv drive i att tala i vanlig telefon. Mobilsamtalen har en lite annan karaktär och är mer till för snabba anrop.

Dessutom anses trådtelefonerandet ha varit mycket mera hälsosamt och mindre riskfyllt när det gäller strålning och annan aktivitet i atmosfären både hemma och borta.

Det är enbart nedmonterandet av och likgiltigheten för trådteleonens och Skypes möjligheter som hindrar oss från att umgås på det sättet. Många tror att även Skype, MSN eller FaceTime också måste vara tidseffektivt. Ett misstag, tycker jag.

Ett totalt uppgående i det ändå lite overkliga livet på de sociala medierna kan väl knappast leda till annat än en pseudoverklighet? Måtta med allt borde kanske vara ett seriöst alternativ? Många människor har helt enkelt inte tid att sitta på datorn halva dagarna och uppriktigt sagt förstår jag inte hur människor som jobbar heltid med krävande arbeten har varken tid eller lust med alla dessa helt onödiga uppdateringar om när och hur man ätit lunch och var man befinner sig i bilen, på tåget, flyget eller båten just nu och då, och allt man iakttar medan man befinner sig ute i samhället.

En angelägen debatt, som väl påbörjades av dr Trygve Söderling, har förts på Ny Tids Facebooksida för diskussion. Att åsikterna är olika är bara positivt, men det är lite synd att diskussionen stannar inom Facebooks gränser – om den nu gör det. Jag har märkt att många som inte är med på Facebook i varje fall får information därifrån. Facebook läcker givetvis.

Alla aktiviteter, även om de kommer som länkar och tips på Facebook, som kan leda till mera och fördjupad läsning, intagande av relevant och korrekt information eller mera konsumtion av bra böcker, musik och konst kan så vitt jag förstå i vilket fall som helst enbart vara till nytta för den som vill motarbeta förytligandet, rasismen, indifferensen och konsumismen i ett samhälle som mer och mer börjar likna en krimskramsmarknad i motsats till det gemenskapens och samhörighetens samhälle som bland andra presidenten talat om.

Men att bry sig om andra kan inte enbart handla om privatföretagsamhet när det gäller vår omsorg om varandra. Vi börjar mera och mera likna USA. Privatiseringen av vården och krav på mottagare av samhälliga socialtjänster är synnerligen problematiska alternativ, även om somliga av dem också kan vara bra. Att bry sig om sin medmänniska betyder också politiskt engagemang och ett kritiskt granskande av den ekonomiska politik som framstår som lika hysterisk som det oändliga konsumerandet. Förr eller senare kraschar åtstramningspolitiken om inte EU börjar tro på sina egna möjligheter att ge människor jobb och framtidstro. Uppmaningarna till att konsumera verkar inte stå i någon som helst proportion till den nedtrappning av jämlikheten i samhället som pågår.

Någonting som sällan diskuteras särskilt mycket är att man kan finna många alternativa internetbutiker, diskussionsforum, teologiska bloggar och mycket, mycket annat på nätet. Själv har jag fått tips om den både på och utanför Facebook. Den ekologiska rörelsen, den alternativa livsstilen och ett icke-konsumistiskt tänkande, för att nämna några exempel, finns nog på internet också. De alternativen har inte försvunnit någonstans med de sociala mediernas ankomst.

Det är med dem som med tv-kanaler. Man väljer själv vilka man tittar på. Liksom man väljer vilka man följer på Twitter och vilkas bloggar man läser.

Inkast i Vasabladet i januari 2014