Kaj Hedman

Regeringen Sipilä vill spara 3 miljarder euro under 2020-talet genom att skära ner i ungdomspsykiatrin och åldringsvården. Det finns tydligen ingen gräns för den brutalitet med vilken regeringen opererar i social- och hälsovårdsfrågorna. Det är fråga om dråpslag. Att spara i ungdomspsykiatrin där det finns enorma problem med depression, missbruk och alienering både bland pojkar och flickor, är med tanke på framtiden katastrofalt.

När det gäller åldringarna, – hur man nu sedan definierar begreppet åldring, – så handlar det ju om att de äldre i samhället småningom placeras utanför den sfär där patientlagstiftningen tydligt anvisar hur patienten själv ska få ta del av vårdplanen, att denna ska ske i samarbete med patienten, och att om patienten motsätter sig den föreslagna vården, så bör man söka alternativ.

Det här gäller ju redan naturligtvis i vården av yngre och arbetsföra människor också. Det är vackra ord på pappret men genomförs sällan eller i varje fall inte alltid i verkligheten.

Soite i Karleby, som är ett av två pilotprojekt med tanke på den kommande Sote-reformen i landet, är ett exempel på hur man har lyckats omvandla en kommunal hälsovård i det traditionella folkhemmets tecken till ett statligt aktiebolag, som fungerar enligt ett aktiebolags principer. 

Det senaste som är på gång inom psykiatrin i Karleby är att de regelbundna besöken hos eller hembesöken av klientens specialsjukskötare ska upphöra redan under detta år. Trycket på den del som förr kallades HVC och som fortfarande går under namnet ”grundvården” och där det inte finns psykiatriska resurser, blir hård.

Det så kallade Hemteamet (Kotitiimi) som hör direkt under psykiatriska polikliniken (”monimuototiimi”) har fyra personer anställda, en psykiatrisk skötare och tre närvårdare – för hela staden.

Det är inte svårt att föreställa sig hur det blir med de många ungdomar som har svåra psykiska problem om den här regeringen lyckas få igenom sina sparkrav när det gäller ungdomen som är Finlands framtid. 

Det är ju bra om man kan närma special- och grundvård med varandra som har gjorts i Soite och att till exempel specialsköterskor i hela Soite-vården arbetar direkt under specialsjukvården. Det finns många goda avsikter med Soite-projektet. Ändå blir vården småningom sämre och mindre. Man har så få läkare och vårdare, så lite pengar, och så många nya klienter, att det enda man kan satsa på är kostnadseffektivitet i vården. Individen blir ibland helt bortglömd.

Det ska bli mycket intressant att se hur Soite kommer att gestalta sig när social- och hälsovårdsreformen för hela landet snart klubbas igenom i riksdagen. Jag tror nämligen inte att Jan Vapaavuori och hans drabanter i de stora städerna kommer att kunna fälla reformen genom att försöka påverka och lobba med och i riksdagen.

Vården i Finland befinner sig i kris när människor inte längre ens får träffa en psykiater, så som det är i Soite i Karleby.

Kolumn i Österbottens Tidning, juni 2018