Skepsis och verklighet- om valet 2012

Skrivet 26.10.2012

En allt större skepsis när det gäller EU och euron börjar breda ut sig bland vanligt folk, åtminstone i Finland. För den som inte förtjänar mer än runt 30 000 euro i året gäller det att hålla huvudet kallt om begreppet ”välfärdssamhälle” fortsättningsvis ska definiera tillvaron. Om det nu skulle hållas en folkomröstning om Finland borde stanna kvar i euron ifall detta innebär en fortsatt uppbackning av de skuldsatta ländernas vacklande ekonomier skulle det troligtvis väga ganska jämt och gå lite på minus.

Med en viss insikt om den komplexa ekonomiska rumban de senaste tio åren i eurozonen och enskilda länders och bankers egoistiska och tanklösa handlande så är det lätt att vara kritisk. De flesta av oss betalar mycket mer av vår inkomst för mat och boende än vi gjorde innan vi gick med i eurozonen.

Ändå är det kortsynt och lättvindigt att föreställa sig att ett utträdde ur eurozonen,och ännu mer radikalt, ur hela EU, i en enda u-sväng skulle kunna bespara oss alla de sparåtgärder och nedskärningar som vi måste göra för att hålla oss ekonomiskt något sånär i skick.

En större upplåning än vi har i dag skulle föra oss till samma avgrundens brant där Grekland, Portugal, Spanien och kanske fler länder befinner sig just nu. Det finns knappast en enda seriös ekonomist som skulle förespråka ett utträde med löften om guld och gröna skogar. Så länge de övriga nordiska länderna inte är villiga att snabbt bygga upp en egen union tillsammans med Finland så finns det ju egentligen inget alternativ. Utan ett rätt så intimt samarbete och en flexibel samverkan med det övriga Europa, där de flesta ekonomier är mycket, mycket större än Finlands, skulle vi snabbt befinna oss ute i kylan och ha all möda i världen att försöka balansera vår egen valuta och våra egna skulder gentemot kontinenten.

Det finns en risk för att oppositionspartierna kommer att rida på det ovan nämnda missnöjets vågor i kommunalvalet även om detta egentligen enbart indirekt påverkas av eurozonen och världsekonomin.

Det är också frestande för regeringspartierna att måla upp rosiga vyer när det gäller till exempel hälso- och åldringsvård i valet då man vet att den vanliga medborgaren har små möjligheter att veta vad som finns bakom de vackra fraserna. Verkligheten kommer att vara krass i kommunerna i vinter. Det är lätt för oppositionen att säga att storkommuner är av ondo men någonstans måste man rationalisera då man inte har resurser. Det viktigaste skulle nu vara att satsa på samarbete, det gemensamma bästa, kompromisser och planer som inte ser ut som megalomana visioner utan som är förankrade i människors närmiljö och motsvarar de grundbehov som vi alla har för att kunna leva något så när drägligt.

Där behövs det solidaritet också från dem som på grund av det genomkapitalistiska systemet förtjänar mer pengar än man kan tycka att är nödvändigt.

 

 

Kolumn i ÖT 27.10.2012

 

 

BigFoto.com


Kommentarer

  • Frida skrev den 13.11.2012:

    Det här var en blogg jag gillar! Väldigt intressant läsning!

  • Kaj skrev den 16.11.2012:

    Tack så mycket, Frida


Lämna en kommentar