Kaj Hedman

Ett nytt år, det femtioåttonde. Några rynkor på händerna, fläckar, en tyngd över bröstet när sommarvärmen övergår förståndet. Är det inte dags att omvärdera? Även världen är gammal och rätt sliten. Den lustfyllda sommarstämningen är bedräglig. Åskan dundrar som i barndomen, men hettan är inte av denna världen.
Det sägs att det aldrig är för sent att börja leva så mycket av det liv som är tillgängligt, att förverkliga sina drömmar och göra det som är viktigt. Finna de rätta arbetsuppgifterna och sluta syssla med småpotatisigt krafs. Intellektuellt krimskrams är lika dåligt för själen som skräpmat för kroppen. De senaste åren har jag läst allt och sett allt jag kommit över om WW2. Erik Larsons bok om den amerikanska ambassadörsfamiljen i Berlin 1933-37 är det senaste. Vad ska jag lära mig av allt detta? Vad ska jag skriva?
Många timmar av dagen ägnas åt onödigt grubblande. Politikers löften. Onödig ångest över arbetsprestationer som aldrig löper ut i havet. Samlas i grumligt vatten. Dagens nyhet är att Barack Obama vill ha amerikanska astronauter till Mars. Å fåfänga värld sa flickå tå hon piiska dockå, brukade min mor citera ett obetalbart uttryck från fädernas Terjärv. Mannen har skulder upp över tiotusen öron och hans folk är utan arbete. Det är vansinne.
Den nya butiken andas bakom knuten och på andra sidan ridån av buskar och träd som blommar och klorofollstint lever sommaren. De flesta åker ändå in till de oroliga marketarna. Ett försök att förnya byandan? Det är ett gott försök, men hur det utfaller beror på människors bekvämlighet och behov av allehanda krimskrams.
Lyssnar på Klassisk förmiddag från Sveriges P2. Mannen med den grekiska accenten är cool. Det är folklig musik i dag. Men vad, om inte folklig, är Mozart?
En livstidsfånge har slunkit undan från sin tillåtna promenad i Vasa centrum. Han har en tatuering under ena ögat och kan vara farlig för sig själv och andra.
Vår livsstil är farlig för oss själva och andra.
Skriv, skriv frihet och inte fångenskap. Nino Machaidze ska sjunga i dag.