Tro och trygghet
Skrivet 22.10.2014
Ärkebiskop Kari Mäkinen
Det var en intressant dialog som fördes mellan statsminister Alexander Stubb och ärkebiskop Kari Mäkinen på Sanomatalos Medietorg. Man skulle kanske tro att de här båda postmoderna herrarna skulle ha ganska så likartade åsikter om det mesta som gäller samhälle, kyrka, stat och individ. Men så var det tydligen inte riktigt. Och bra så.Stubb förklarade att han ser kyrkan som något tryggt för den nya slags finländare som i första hand är medlem i kyrkan för traditionens och riternas skull. Han menade att det är bra att politiker inte som i USA behöver övertyga någon om sin personliga tro. De flesta är ju inte längre religiösa men de uppfattar kyrkan som ett stöd för goda avsikter. Samtidigt berömde han nog kyrkan för dess andliga arbete.
Men ärkebiskopen kontrade med att säga att kyrkans främsta uppgift är att hålla gudstjänst och se till att dialogen mellan Gud och människan fungerar. Genom att upprätthålla tron och möjligheten för människor att närma sig den så finns även möjlighet att påverka samhället i en mer etisk och socialt engagerad riktning. Kyrkans uppgift är alltså inte i att fungera som en förlängning av ett sekulariserat samhälle.Även när det gällde själva otryggheten hade de båda lite olika åsikter. Stubb erkände att de som måste leva på utkomststöd nog har anledning att känna sig otrygga, men samtidigt betonade han att känslan av otrygghet delvis kommer av överdrifter som blåses upp av medierna. Egentligen har vi aldrig haft det så tryggt och bra som vi har det nu.Kari Mäkinen såg annorlunda på saken. Han påpekade att otryggheten har sin grund i att människorna inte upplever att samhället har sådana värden som främjar en känsla av trygghet. Mäkinen betonade att det är först när samhället utgår från de svagas position och deras verklighet som ett tryggt samhälle kan byggas upp. Skillnaden mellan Stubb och Mäkinen är markant i sättet att se på samhällets ekonomi och hierarki.
Allt det här är bra att hålla i minnet när vi snart går till kyrkliga val. Till exempel i Karleby svenska församling har vi två grupper där den ena står för en mera väckelsebetonad, mer eller mindre konservativt social syn, medan den andra är mera modernistisk, och till exempel värnar om kvinnans och minoriteternas rätt att fullt ut omfamnas av och få vara med i kyrkan.En god utgångspunkt för församlingsvalet är ändå strävan efter gemensamma andliga mål fast man har olika åsikter om hur de ska uppnås. Det finns mera av detta i år än tidigare. Kanske det beror på att många upplever att politikerna inte längre månar så mycket om människors trygghet och tillit till att deras liv ska ha ett värde oberoende av vilken slags roll eller position man har i samhället.
Kolumn i Österbottens Tidning i oktober 2014
