Kaj Hedman

 

 

 

I motståndet växer tanken; Från Klara Johanson till Simone de Beauvoir.

Crister Enander.

Essäer.

Heidrun förlag, 2015

 

411 sidor

 

Feminismen i allmänhet och aktivismen inom feministisk kultur och litteratur i synnerhet har, ända sedan feminismen så att säga konsoliderats i den västerländska kultursfären, varit mycket starkare och ettrigare i Sverige än i Finland.

Betyder det att förekomsten av manliga förtrycksmekanismer trots allt är större på andra sidan Bottenhavet eller är förklaringen tvärtom den att kvinnorna är så mycket mera avancerat modiga i Sverige än här? Det är svårt att veta säkert. Man borde ha tillgång till forskning. Min läsning av Crister Enanders nya essäbok I motståndet växer tanken; Från Klara Johanson till Simone de Beauvoir väcker dessa tankar hos mig.

Crister Enander, som enligt min mening är en av de ledande existentiella och socialetiska författarna i dagens brokiga svenska kulturklimat, är känd för sin stora produktivitet. Det positiva och konstruktiva med detta är att CE är så skicklig på att inte upprepa sig. Det finns någon ny, spännande vinkling i varje bok, oberoende av om det är en debattbok, en dagbok eller som i år, en essäsamling.

Den nya boken består inte enbart av knivskarpa, polemiserande analyser och referat av berömda svenska och internationellt kända kvinnliga författares verk från många årtionden. Den är även ett lyckat försök till att sy ihop den manligt auktoritära kulturhistorien till ett lapptäcke, där varje del förklarar många fenomen och motstridigheter. När Enander till exempel skriver om den viktorianska tiden väver han skickligt samman den tidens dubbelmoral med den som är klart synlig i dagens västerländska samhälle.

Självklart är Enander inte omedveten om att det inte är så svart och vitt att alla män är svin som försöker förtrycka och dominera kvinnor – förr helt i dagsljuset, och numera på ett mera sublimt sätt, – men hans av en viss vrede präglade exposé över olika tidsepoker som särskilt präglats av en hierarkisk, manschauvinistisk kultur, är ändå viktig för att vi ska förstå varför denna kultur finns kvar, även om i en ny och mer intrikat variant.

Ändå är det kanske närläsningarna av den psykiskt sjuka, men banbrytande, och hos oss kanske lite undanskymda Virginia Woolf eller den lesbiska, excentriska Klara Johanson, samt många av deras systrar i litteraturens rika värld, som är det som ger läsaren mest. Allra bäst är Enander, inte oväntat, i att borra djupt in i rikssvenska, feministiska författarinnors texter och psyken. Han känner dem utan och innan.

Fascinerande är det ändå också att Enander har så bra koll på just till exempel Woolf – eller för att nämna ett annat av många exempel, Joyce Carol Oates. Enander har förstått det mörka stråket och ljuset mitt i detta stråk, den amerikanska kombinationen av melankoli och hopp, som Oates är ett särskilt bra exempel på. Enander jämför Oates med Graham Greene – touche!

Analysen av den brittiska författarinnan Denise Mina, är väldigt spännande. Här kommer Enander riktigt in på sin mammas gata: oron, rädslan, spänningarna i de stora sociala motsättningar och orättvisor som fortfarande finns kvar i det postmoderna samhället. Texterna om de Beauvoir och Sartre är för sin del just så komplexa som de bör vara när man ser i den historiska backspegeln.

 

 

 

Recension i Vasabladet, augusti 2015