Kaj Hedman

Ibland, när livet far hårt och skoningslöst fram med oss, kan vi behöva inre och yttre resor, avståndstaganden från det som alltid omgett oss. Våra andliga, psykiska och fysiska referensramar kan bli för trånga, bindande och deprimerande för att alltid bära oss igenom de mörka och svåra livstunnlarna.

Den kända finlandssvenska författaren Henrika Ringbom, som fått en hel del beröm för både sin poesi och prosa, och även varit nominerad för Runebergspriset för inte så länge sedan, har i höst gett ut en medidativ, narrativ, introspektiv berättelse – i form av en dagboksliknande prosatext ”elden leende” som i huvudsak utspelar sig på två ställen: hemma i Finland, i Helsingfors mest, och borta, i Japan, dit hon farit för att finna en ny insikt i sig själv och en nystart för ett friskare liv, med nya möjligheter.

Henrika Ringbom drabbades av fyra djupgående kriser och förluster i sitt liv. Dem berättar hon mycket öppet om i elden leende. Varför blir det just Japan som blir hennes tillflyktsort och andliga nystart?

Hennes pappa får, för länge sen, på en businesstripp till Japan reda på att hans egen pappa, Henrikas farfar, har dött. Där finns bakgrunden, och det första steget till parallella världar, olika kulturer, där man kan få olika infallsvinklar då man behöver dem. När Henrikas pappa kom hem från Japan fick hon en underskön kimono av honom i present.

Men till 2000-talet. Henrikas pappa drabbas av demens, och går småningom bort. Snart drabbas hennes mamma av cancer, och även hennes moster. De överlever inte. Efter förlusten av mamman, och mostern som stått henne när, får Henrika själv en bröstcancerdiagnos.

Medan hon sörjer sin mor, måste hon själv börja kämpa mot samma sjukdom. Ungefär samtidigt förlorar hon en återvunnen väninna från ungdomen, som också dör. Det finns inte mycket kvar av hopp och strid, livet blir mycket kämpigt och deprimerande, och författarinnan behöver både för sitt eget liv och för sitt arbete, för sitt skrivande, någon motvikt.

Lyckligtvis övervinns cancersjukdomen, och författarinnan blir friskförklarad. Hon besluter sig för att fara på en ganska lång resa till Japan.

Där skriver hon om sina mörka år, och hämtar på samma gång ny kraft, nya insikter i sitt eget förflutna, och framför allt en inre frid, ett slags försoning, från den hypermoderna och samtidigt urgamla japanska kulturen och från det spännande, exotiska japanska samhället. Från städerna, skogarna, regnvädret, stormarna, hoten i naturen, de underbara och samtidigt skrämmande folksagorna, poesin, maten, mötet med en kvinnlig vän och översättare, från pulsen och spänningen mellan ljus och mörker under japanska årstider.

Den lågmälda men intensiva skildringen av alla människorna, den urgamla religionen och traditionen, som är ständigt närvarande då en västerländsk kvinna bor på ett hotell i Tokyo och gör resor utåt, blir levande. Hon far till exempel till Kyoto och till de allra äldsta japanska templen och helgedomarna. Det fattiga och det rika, den fantastiska världen av dofter, kulminerande i de berömda, blommande kärsbärsträden, allt är skildrat med en flytande, fantasifull stil.

Gatorna och gränderna, de delvis skrämmande, delvis tröstande tempelgårdarna, och de överväldigande skogsstigarna, allt skildras med en driven författares skicklighet. Och när Henrika kommer hem tillbaka till skrivmaskinen i Helsingfors så har hon med sig ett alternativt förflutet och framför sig en ny livsvilja och en ny framtid.

elden leende; en berättelse från en resa till Japan

Henrika Ringbom

Förlaget, 2016

Recension i Österbottens Tidning, december 2016