En ny era med Pekka
Skrivet 29.01.2012Många har under de senaste åren tagit avstånd från den allt starkare främlinsgfientlig
En man med en vision
heten, mobbningen, och rasismen i Finland.
Nu skulle det finnas en möjlighet att manifestera detta genom att rösta rätt i presidentvalet. Men vågar man? Eller fegar många ut?
De flesta av oss som understöder och röstar på Pekka Haavisto, oberoende av om vi är gamla eller nyfrälsta Haavistofans, kommer från väldigt olika social och livsåskådningsmässig bakgrund. För mig är det en ytterligt positiv sak. Haavistos kampanj började ju också som en folkrörelse snarare än som ett partipolitiskt ställningstagande.
Många väljare är ännu osäkra, så dagens galluper visar inte nödvändigtvis på sanningen när det gäller Pekka Haavistos understöd.
Men oberoende av om Pekka blir vald eller inte, så är det en ny era som vi kan se bakom horisonten. Man kan enbart beklaga att det är många som i dag inte ser och inser att visionen om en fredligare, sakligare och bättre värld faktiskt kan börja med att en verklig humanist skulle bli vald till president i ett litet land.
Varför skulle jag rösta på högerns och de rikas kandidat? Varför röstar så många på någon, som representerar storkapitalet, den hårda kärnans politik i EU, och på någon som helt uppenbart saknar väl formulerade linjedragningar och åsikter, utan försöker vara alla till lags. Även jag var för en tid förblindad av denna märkliga politiska nonsensföreteelse, tom på innehåll, ointressant och stum. Niinistös kampanj har visat sig vara tuggummi för alla som inte är beredda att se hur världen kunde förändras.
Att så många nu ställer sig bakom en sådan man som Pekka Haavisto visar, oberoende av valutgången, att det finns både en vilja och vision, inte minst bland många yngre människor, att ta frågorna om fattigdomen, utslagningen, planetens framtid och freden på allvar.
Den förebild som jag mest kommer att tänka på är Robert F. Kennedy, min ungdoms politiska idol.
Pekka Haavisto kommer närmast honom av alla politiker jag sett uppträda i det efterkrigstida Finland.
Det är inte för sent att inse det, man måste bara våga.
Mycket bra sammanfattat.
Tack så mycket, Sonja
Vad händer med allt hopp, känslan av förändring, ett nytt öppet samhälle, denna enormt starka framtidstro om Pekka mot förmodan inte blir vald? Vad kan vi hundra tusentals o Pekka göra med allt vi nu känner o vill, all energi, allt hopp, allt som väckts upp? Det har redan skett en stor förändring i vårt land, historiskt uppvaknande av en karismatisk o kunnig ledare. Vår framtid om värsta scenariot förverkligas?
Det är bra frågor du har! Särskilt med tanke på hur galluparna ser ut åtminstone tillsvidare. Men även om Pekka inte skulle bli vald, – och jag hoppas ännu på att han ska bli det, – så tror jag att jordskredet ochj visionerna ännu går vidare. Aldrig förr har så många röstat på så mycket humanism. Det gäller bara att ta vara på alla de här krafterna, tänka på att det är ”vastajytky”, och att försöka kanalisera allt det här till nya politiska strategier. DEn gröna rörelsen och alla som motsätter sig mobbning och främlingsfientlighet har i vilket fall tagit ett stort steg framåt.
[…] Jag vill ha en president som gör skillnad, som ser möjligheter och som är tolerant. Kaj sa det så bra, läs hans inlägg här. […]