Fängelsets ideologi
Skrivet 01.07.2011
Långholmens fasad
För att kunna spärra in medmänniskor i trånga celler, där det i allra bästa fall finns en säng, en toalett och en liten tv, och där man genom gallret kan se ut på himlen eller någon naken trädgren, som tidvis blir grön, måste man säkert ha en viss förmåga till att underställa sig samhällets ideologi framför sin egen. En sann humanist kan knappast godkänna fängelser? Ändå talar sig många, särskilt i vår hårda tid, varma för strängare fängelsestraff, särskilt i sådana fall där ”folkopinionen”, med andra ord, pöbeln, blivit särskilt upprörd över vissa typer av brott.
Jag har aldrig godkänt fängelsesystemet. Det är en av orsakerna till att jag under många år arbetade inom Amnesty International.
Att beröva en människa hennes frihet som en hämnd för att hon gjort sådant som samhället i och för sig varken kan godkänna eller lämna opåtalat är ändå ur mänsklig och psykologisk synvinkel inhumant och onödigt.
Vår tids komplexa problem med övergrepp, terrorism, ökat våld i allmänhet, och en allt större mängd ekonomisk brottslighet, kan endast lösas genom att förändra det råkapitalistiska samhället inifrån och genom att i familj, skola och samfund lära sig att bli en mer ödmjuk och förstående människa.
Om det ska finnas ”fängelser” så borde de vara klart socialt inriktade med kraftig satsning på full rehabilitering. Att låsa in människor i små celler hör till en förgången tid.
Bild: FOTOAKUTEN
Håller helt med din skrivelse här.Har aldrig själv gillat eller ska man säga förstått tanken att – Vem är vi att dömma rätt eller fel handlingar och dessutom bestraffa dem.Tycker som du en ganska gammalmodig tanke idagens sammhälle…. / ANNIKA
Tack, Annika för din kommentar. Jag vet att min åsikt inte är populär, men det är roligt då någon håller med.
Jag tar fasta på ett av dina ord – hämnd. Det verkar faktiskt som om det är samhällets lösningsmodell på en icke önskvärd handling. Det finns ingen samhällsnytta i hämnden.
En hämnd är alltid godtycklig och jag tycker mig se allt mera godtycke inom det finländska domstolsväsendet. Lagstiftaren skjuter ifrån sig ansvaret med att hänvisa till lagen, men glömmer att rätt går före lag. En lag kan aldrig anammas av befolkningen om den endast är en malplacerad bit i ett lapptäcke.
Andra paragrafen i Finlands grundlag stadgar att myndighetsutövning skall baseras på lag. Detta skall även förstås omvänt, så att godtycke inte får förekomma. Hur är det då ifall lagarna är godtyckliga?
Det var ett mycket intelligent inlägg. Du definierar hämnden precis rätt: ingen samhällsnytta. Det är alltså inte endast fråga om känslor och primitivitet utan också om samhällets faktiska nytta. Eller i det här fallet onyttighet.
Ja, det har ju förekommit ovanligt många större misstag i olika rättsprocesser under senare år. Det är ett av många tecken på att det förhåller sig just så som du argumenterar.
Det är ett typiskt drag i dagens samhälle att medlen helgar ändamålen och att det saknas ett djupare ansvar.
Under sådana omständigheter är det svårt att se nyttan av strängare straff ens i ett längre perspektiv. Alla minst i ett sådant.