Finland är inte ”finskt”

Skrivet 03.08.2015
Multicultural bridge

Multicultural bridge

Det rasistiska och nationalistiska hatet mot ”utlänningars” närvaro i det finländska samhället ökar – i ett av de länder i EU som har minst antal invandrare, asylsökare och mottagna flyktingar.

När det gäller kultur och samhällsbygge hör Finland historiskt till de europeiska länder som, särskilt under den svenska och den ryska tiden, men även långt tillbaka i historiens dunkel, har karaktäriserats av att olika slags etniska grupper har vandrat in och vandrat ut.

I jämförelse med länder som Spanien, Grekland, Italien och Malta, som idag trots egen fattigdom och svåra ekonomiska och politiska förhållanden, har fått och får ta ett enormt ansvar för flyende, torterade och krigsdrabbade människor, som i sina egna länder hotas av utrotning, har Finland inte alls en mera heterogen kulturell och social historia.

Ett förnekande av ett rikt, etniskt brokigt förflutet var en central del av ideologin i Nazityskland. Alfred Rosenberg, som själv hade ett judiskt klingande namn, förde det till sin spets i en hysterisk och psykotisk propaganda.

Sannfinländare och nynazister vill i likhet med sina kolleger i SD förneka Nordens mångkulturella bakgrund genom att rikta hatet för alla missförhållanden inte mot dem som drivit igenom och upprätthåller dessa, utan mot utomstående, som kommit hit för att berika oss. Att det var just i Norge som 2000-talets mest fruktansvärda massaker på invandrare ägde rum är ingen tillfällighet. Under tiden för andra världskriget fanns det många ledande och tongivande politiker och konstnärer både i Norge, Finland och Sverige som ivrigt bekände sig till den ariska överlägsenheten.

Finland är inte ”finskt.”

Samer, som är genetiskt släkt med Nordamerikas ursprungsbefolkning, bebodde landet då folkgrupper med finskugrisk bakgrund vandrade in – utan att bilda någon språkligt och kulturellt enhetlig folkgrupp. Om inte svenskar, ryssar, judar, tyskar och andra västeuropéer hade kommit och förenhetligat landet, hade det knappast funnits något enhetligt ”finskt land.”

De flesta av våra konstnärer och samhällsbyggare har bevisligen en västeuropeisk genetisk bakgrund. En förfinskning på nationella grunder, som kulturellt och socialt skulle innebära en isolationistisk katastrof, har tyvärr starkt stöd bland många finländare.

Vi måste sätta upp ett motstånd mot denna nyfascism. Tiden för tolerans av sådana strävanden är definitivt över. Landets ekonomiska trångmål har inte uppstått på grund av invandring eller omhändertagande av ett litet antal flyktingar utan borde nog sökas genom att många ser sig i spegeln och i spegelbilden finner orsaken till övermod och önsketänkande när det gäller hur man vill fördela det välstånd som ännu finns att fördela i det här landet, och i hela Norden

 

 

Kolumn i Vasabladet, juli 2015



Lämna en kommentar