Kaj Hedman

Efter decennier, ja, naturligtvis även efter sekler och millennier, av gubbväldets sexuella och själsliga förtryck av kvinnor och flickor, krackelerar nu ett helt system där det varit möjligt att med mannens påstådda gudomligt sanktionerade makt, utnyttja, våldta, trakassera och trycka ner det andra könet.

Den gubbiga hierarkin, som byggt på psykisk och fysisk styrka och makt, darrar i västvärlden, men det är långt ifrån säkert att någon verklig jämlikhet och rättvisa någonsin kommer att äga rum. Makt strukturerna har sina rötter långt tillbaka i historiens mörka förflutna, där det funnits endast fickor av verkligt kvinnligt inflytande.

I den kristna världen, särskilt i USA och inom de nya väckelsekyrkorna, samlar sig de reaktionära så kallade bibeltroende massorna och deras ledare kring en rigid tolkning av skriften och den allmänna uppenbarelsen, därför att de vet att ett paradigmskifte håller på att äga rum i samhället och att deras makt över människornas samveten riskerar att minskas.

Som vanligt koncentreras attackerna på ”de liberala” till frågor som har att göra främst med sexualitet och reproduktion – människans känsligaste och mest intima områden. Där vi som stöder Metoo-rörelsens och LGBTQ-folkets rätt till integritet, försöker de underminera ett mer humant tänkande genom att hänvisa till påstådda eviga sanningar.

Samhällets strukturer är besudlade av machoismens arroganta attityder. Till det kommer att den feministiska eran knappt tagit sin början bland miljarder av människor på det östra halvklotet där barnbrudar, burkor och förbud mot kvinnliga mänskliga rättigheter ännu på många ställen är långt ifrån självklara. fall

Ingenting blir inte bättre av att makthavarna just nu ofta är män som har en sexistisk syn på kvinnor. Donald Trump säger att ”det är bara att grabba tag i musen”, och Vladimir Putin skryter för Trump om att ”Ryssland har världens vackraste horor”.

Sexualitet behöver inte para puristisk men det finns gränser. Många män ser kvinnor enbart som objekt utan samtycke och därför förblir männens värld ganska nedsölad. För om man föraktar det andra könet så föraktar man egentligen mer än halva mänskligheten.

För Finlands del skulle man hoppas att nästa statsminister vore en vänstersinnad feministkvinna. Men vågar man tro att det finns tillräckligt många röstare i det här landet som har mod att staka ut en ny väg – en kultur där gubbväldet inte bara darrar utan skakar sönder?

Världen väntar med spänning på mellanvalen i USA där faktiskt ändå många män med makt plötsligt står maktlösa inför avslöjanden som ingen kunnat ana att plötsligt kommer fram i blixtbelysning. Att förövarna oftast är konservativa republikaner är ingen överraskning.

Kolumn i Vasabladet, juni 2018