Har vi råd med sommar?

Skrivet 18.07.2013

Strax innan sommaren, som i år började redan i maj, börjar dra på sig kvällarnas dunkla mantel, har många sektorer av det skandinaviska välfärdssamhället krackelerat, då de flesta människor som normalt håller maskineriet något sånär i gång, har dragit i väg på sina många veckor långa semestrar.

Sällan är luften heller fylld av så mycket pengar, och av så många avgaser som nu. Den lealösa, drömska och likgiltiga sommarstämningen som Albert Camus beskriver i sin miniatyrroman Främlingen motsvaras i den efterpostmoderna sommarvärlden av någonting som mera liknar ett surrande getingbo.

I till exempel USA har människorna, oberoende av arbetssituation och social ställning, i allmänhet högst ett par veckors semester. Men så är också alla varor och tjänster mycket billigare där än här. Dessvärre har även flera människor tid och möjlighet att även spionera och lura på oss oskyldiga européer, för att inte tala om synliga och osynliga ”fiender” runtomkring i världen. Och i hemlandet också, förstås.

Finlands president säger i ett uttalande med darr på rösten att vi alla nu tyvärr måste tänka mera på vad vi skriver på de sociala medierna. Big Brother är inte enbart en oskyldig reality show. Han är också Orwells osynlige ledare, förkroppsligad i stormakternas, och främst den västliga världsmaktens, spindelväv av övervakning.

Ivan Yendogurov

Ivan Yendogurov

Allt motiveras med rikets säkerhet. Så icke i Sverige där toppolitikerna har lika vässade tungor som vanligt, även om landet knappt har sparat några militära resurser för sitt eget territoriella försvar. På Gotland, Östersjöns strategiskt viktigaste ö, finns en enda fast anställd militär: en major som tjänstgjort i Afghanistan och nu är chef för Hemvärnet.

Men frågan är: har vi i kalla Norden råd med vår hett eftertraktade och passionerat efterlängtade sommar? Den ena dagen sol och bris, den andra regnstormar och översvämningar till och med i städernas centrum.

Med resurserna på halv maskin ska patienter som väntar på livsviktiga åtgärder, i sommarvärmen uttorkade åldringar, långtidsarbetslösa och andra olyckliga ofta förgäves vänta på sin hjälp och sina FPA-pengar mellan de varandra avlösande semesterperioderna. I Europa väntar man i allmänhet i alla fall tills augusti innan man stänger butiken. Då är spindelvävsvägarna på de stora trafiklederna packade med hårt arbetande manschettproletärer som vill se en glimt av blått hav och vita moln på sommarhimlen om solen lyckas ta sig fram genom den grå, av avgaser förorenade luften.

Det är ingen hemlighet att medan livet går vidare och även döden skördar många offer, vårt samhälle står stilla, eller åtminstone ofta går på tomgång. Många får dessutom betalt bara för att vara på ledigt. Det är måhända helt motiverat, men för till exempel de många frilansarna, för småföretagarna och för dem som lever på säsongsarbete eller tillfälliga anställningar är det enbart en dröm, en kruka med guld vid regnbågens slut.

 

Kolumn i Österbottens Tidning i juli 2013



Lämna en kommentar