Kaj Hedman

Kallt växlar till varmt, och hett växlar till kyla. Så är det i naturen, och så är det i livet, liksom även i världshistorien.

 

Växlingarna inträffar ibland frekvent och oväntat, ibland på längre sikt, och med en klart iakttagbar tidtabell. Det mesta är oförutsägbart, men mycket kan också förutspås, om det finns vilja och klarsyn.

 

Ibland står tiden ändå liksom stilla, och det kan vara svårt att få ett fast grepp om vad som händer, och om vad som kan tänkas komma att hända.

 

Jag kommer ihåg några böcker som särskilt har fokuserat på den aspekten. En av dem är Bo Carpelans mästerliga miniatyrroman ”Barndom”, som utspelar sig kring en 12-årig pojke i Helsingfors på sensommaren och hösten 1939, just innan och vid utbrottet av andra världskriget, och strax innan förhandlingarna mellan Finland och Sovjetunionen bröt samman och vinterkriget snart blossade upp.

 

Sällan har någon författare på våra breddgrader så skickligt och subtilt beskrivit en väntan, som sakta glider in i ett accepterande av att de hotfulla molnen småningom kommer att brista, och att himlens mörka skyar exploderar i blod, sorg och elände.

 

Jag tycker att man förgäves letar efter böcker som skrivits vid den tid då någon stor förändring eller dramatisk vändning ägt rum, borta eller hemma. Men det finns i vår egen tid, på 2010-talet, böcker som avspeglar det ekonomiskt, kulturellt och socialt svåra och skrämmande läge vi befinner oss i just nu. Det är bra att läsa dem.

 

Vi är ju väl medvetna om att det som hänt internationellt de senaste tio åren. Det är till exempel i dag inte längre någon självklarhet att få en god, trygg vård, effektiv hjälp i personliga krissituationer, eller tillräckligt med pengar för att kunna leva ett drägligt liv. Det är, som vi alla vet, inte heller alls säkert att de flesta kan räkna med att få behålla sina jobb, eller att sådana som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden, ska lyckas få ett arbete överhuvudtaget. Det ser ut som om många människor sitter fast i den digitala och tekniska revolutionens fälla.

 

Det ökande våldet mot kvinnor och barn, fler sexuella utnyttjanden, en starkt ökad rasism, krav på hårda straff och hårda tag, ett förakt för ekologiskt hållbara lösningar och en omsorg om planetens väl, en mer markerad nationalism, och, kanske värst av allt – en internationellt tydligt märkbar försämring av attityderna gentemot människor som är annorlunda, hör till tidens tecken.

 

Stormakterna bryr sig inte om att skydda oss mot intrång i våra privata universum.

 

Det skulle nu gälla att försöka mjuka upp attityder och förhållningssätt, samtidigt som man borde öka skyddet mot krafter som både nära och fjärran hotar att ta makten över människors liv, ungas och gamlas, både på nätet och i verkligheten.

 

 

 

 

Kolumn i ÖT i juni 2013