Kaj Hedman

Piedad

Karleby svenska församling har kommit i blickpunkten på grund av vårt pågående kyrkoherdeval. Orsaken är förstås de olika teologiska synsätten inom församlingen. Konflikterna har handlat om hur man ska läsa sin Bibel och utöva sin kristendom.

Bland alla motsättningar och till och med gräl som förekommit bör man också notera det goda samarbete som modernisterna ändå har kunnat ha med de konservativa i mångt och mycket rent praktiskt och med vår omtyckta kyrkoherde Peter Kankkonen, som trots sin ämbetssyn i början av det nya seklet gick med på att kvinnliga präster regelbundet fick komma och hålla gudstjänst.

Efter det har dock en hel del vatten flutit under broarna, och det finns en längtan efter något mycket mera. Det viktiga är ju att församlingen är en församling för alla sina medlemmar, och att det som församlingen sysslar med inte handlar om lärostrider utan om trosutövning, gudstjänst och bön. Politiska ställningstaganden om prästers kön och samkönade relationer ska inte förekomma från predikstolen, men så har tyvärr varit fallet.

Det som någon som jag uppfattar som viktigt i detta kyrkoherdeval är att lag och rätt upprätthålls, genomförs och respekteras. Alla vi troende har vår egen tolkning av Bibeln och dess budskap i dag, och någon världslig auktoritet som kunde ändra på våra tankar och känslor om den saken, lär inte finnas.

Det andra som är minst lika viktigt är att de som deltar i församlingens verksamhet eller bara är passiva åhörare/sympatisörer ska kunna arbeta tillsammans med ömsesidig respekt för varandras tro. Biskop Björn Vikström skrev för några år sedan ett som jag skulle vilja beteckna som underbart brev till församlingen med herdemässiga råd och anvisningar om hur väckelsetro och folkkyrkotro kunde samsas hos oss.

Domkapitlet har konstaterat att det nu finns endast en behörig sökande. Något annat beslut kunde och borde inte ha gjorts, även om man kan känna en viss sympati och förståelse för dem, som anser att även anhängare av den i västerlandets protestantiska kyrkor undanvikande ämbetssynen skulle få väljas till kyrkoherde. Om lagstadgad och i finländsk rättsinstans fastställd praxis när det gäller jämställdhet ska förverkligas i Finlands evangelisk-lutherska kyrka så ska ett val av kyrkoherde gå till just så här.

Kvinnor, homosexuella, samkönade par, och sådana som inte skriver under en fundamentalistisk syn på skriften måste få känna sig hundraprocentigt accepterade och hemma även i Karleby svenska församling, som hör till finska kyrkan och Borgå stift.

Nu är det upp till församlingsrådet att ge domkapitlet en rekommendation om ifall man kan utse Per Stenberg till ny kyrkoherde eller om tjänsten ännu bör lediganslås en gång till. Församlingsrådet har suverän rätt att göra vilken rekommendation den önskar.

 Johan Candelin uttryckte dock i ÖT det som jag själv tänker om den saken. Det finns nu rum för samarbete.

Kolumn i ÖT i februari 2014