Toleransens grunder
Skrivet 04.03.2014
Kan man, när det gäller respekt för och tolerans av andra människors åsikter, ras, hudfärg, kön, tro eller till exempel sexuell orientering, gömma sig bakom strukturella olikheter i sin egen etniska bakgrund och i en nedärvd kulturtradition? Jag tror inte det.
Kultur kommer ursprungligen eller kan i varje fall härledas från det latinska ordet colo, och det betyder egentligen ”odling”. Så när det gäller tolerans och acceptans i ett modernt mångkulturellt samhälle så är det inte acceptabelt att alliera sig med en revisionistisk, individuell filosofi som går ut på att kulturarv går före kunskap.
Man odlar både mänskliga relationer, politik och kultur, och då man odlar så kan man inte samtidigt förgifta. Ändå är atmosfären i den kulturella diskussionen ofta förgiftad av fastlåsta positioner av olika slag.
Betyder då det här resonemanget att man enbart ska respektera och inte alls kritisera det som man själv uppfattar som kvinnoförtryck, olika slags utnyttjanden av kvinnor och barn, eller social ojämlikhet ifall de här sakerna yttrar sig inom kontexten för oss själva främmande religiösa och politiska övertygelser? Nej, det är skillnad på att å ena sidan respektera, förstå och diskutera, och å andra sidan att ge upp sin egen övertygelse.
Det finns förstås många exempel på hur en djup och klassisk humanistisk eller kristen kultur har monterats ner. Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet är de bästa exemplen på det. Man kan säga att dessa nedmonteringar, som sedan ledde till etniska rensningar, världskrig och utrotning av olika folkgrupper, i första hand byggdes upp genom att man introducerade narcissistiska och på hybris byggda läror samtidigt som man bokstavligt talat utplånade den kulturella historien.
Men framför allt hade de här totalitära ideologierna, som har mycken grogrund även i Europa av i dag också, en gemensam nämnare: man slutade att respektera varandra och började i stället demonisera varandra. Det sker på så många sätt även i vårt eget lilla samhälle. Till och med Katainens och Himanens påståenden om att finländarna är för skamsna och tänker för negativt är osanna även i den meningen att de tar för givet sådant som inte alls är givet.
Respekt och tolerans har sin motsats i att få den andra, de andra, att se dåliga ut. Det finns många sätt att göra det på. Politiska, religiösa, kulturella. För det mesta sker det dock genom att vidmakthålla okunnighet.
Okunnighet och dumhet är alla konflikters moder. Därför är kunskap makt inte bara i form av ekonomiska och professionella former, utan framför allt i mänskliga.
Kolumn i Vasabladet i mars 2014
