Våldets självbild

Skrivet 24.07.2012

Unga mäns aggressionsbenägenhet och deras fallenhet för självdestruktivt våld och snabba ryck i till exempel trafiken omges av en lång rad myter som sällan har prövats i medicinsk forskning eller i psykiatriska djupanalyser.

På samma sätt som det är en vanföreställning att ”mamisar” blir homosexuella är det även en alltför snabbt dragen slutsats att den främsta orsaken till att många unga killar tar till våld enbart på grund av videospel och nazistiska sajter på internet.

Att unga män har delats in i vinnare och förlorare torde vara känt ända sedan våra förfäder levde i södra Afrika för miljoner år sedan. Vad man menar med att vinna och förlora har under modern tid blivit en mycket komplex fråga eftersom livet inte längre handlar endast om överlevad utan framför allt om det som vi med ett likaså modernt ord kallar livskvalitet.

Kultur, som betyder odling, har ändå inte i första hand att göra med i vilken mån man kan njuta av livet i form av underhållning, betraktande, lyssnande till musik eller skapande levande bilder, utan är mer än fråga om att förverkliga det skapande elementet i människan, ett element som evolutionen, Gud eller livets ursprungliga drivkrafter har manat fram under årtusendenas gång.

Gamla Testamentets författare, som ofta var poeter, hade en förmåga att i sin religiösa kontext uttrycka allmängiltiga svar på frågor om människans villkor:

”Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.” (Jes.40:30-31)

Från olika slags terroristorganisationer ibland annat 1970-talets Västtyskland eller 2000-talets Ryssland har man kunnat se ett starkt kvinnligt inslag. Men när det gäller att skjuta ihjäl skolkamrater, lärare, arbetsgivare eller bara människor på måfå, så har det handlat endast om unga män eller unga pojkar.

Ju mindre betoning på ideologi och politisk fanatism, desto mer tycks det handla om manlig destruktivitet. Att det sedan finns många undantag, som i till exempel fallet med Al Quaida eller med Anders Breivik, är en annan, parallell sak.

Jag betvivlar inte alls att många flickor mår psykiskt lika dåligt som många pojkar i till exempel det nordiska samhället, men det förefaller mig som om flickorna är mer benägna att rikta hatet och våldet mot sig själva, medan många pojkar riktar det utåt, projicerar det på andra människor.

Killar har kanske också lättare att få tag på skjutvapen. Att Finland, som ligger trea i världen efter USA och Jemen när det gäller förekomsten av skjutvapen ute i samhället, skulle verkligen ha anledning att inte endast göra drastiska ändringar i lagarna om hantering av vapen, utan också att fråga sig varför skjutkulturen blivit så speciellt populär här, både på nätet och i verkligheten.

Våldsbenägenheten lär handla om självhat och dåligt självförtroende, mobbning och brist på goda fadersgestalter.
Allt det här har en direkt koppling till det familjevåld som förekommer

Det är ju inte ovanligt att man dödar sina barn, sin partner och ibland sig själv. Förebilder finns i hög grad på film och tv.

När ska samhället ta itu med orsakerna till allt detta självhat och all denna offermentalitet? Det börjar bli i det senaste laget.

Det vore ett misstag att utgå ifrån att frågan är av postmodern karaktär. ”Puukkojunkkarit” i Sydösterbotten, som kom att småningom bilda den första kapitalistmaffian i Finland, och vilkas förekomst var ett slags indirekt följd av att det fanns så många söner som blev utan hemman, var kanske de första unga våldsbenägna männen i modern tid.

Knappast gick inbördeskriget och de tre krigen 1939-1945 heller spårlöst förbi i den finländska folksjälen. Tiotusentals barn, av dem givetvis många pojkar, blev utan fäder under vinter- och fortsättningskriget. Kvinnorna fick bli starka och klara av att både försörja sina familjer och uppfostra sina barn. Det fanns inte fadersgestalter att ta till, särskilt inte under de första tiotals åren. Kanske har det här blivit ett trauma. Flickorna å sin sida uppfostrades till att stå på sig och ta hand om sig själva. Kanske de också blev dominerande mödrar liksom egna mammor var tvungna att bli under kriget.

Någonstans, på något sätt, finns en grundorsak till att många pojkar söker sig till våldsspel på nätet och till rasism och hatiska ideologier, som ofta riktar sig mot dem som kommer utifrån eller som är annorlunda.

I ett modernt samhälle med en blixtrande mångfald av underhållnings- och musikkultur och stora möjligheter att förverkliga sig själv på många olika sätt, även andligt, är någonting väldigt mycket på tok när så många befinner sig nästan 24/7 på nätet eller i skogarna där de spelar machospel och leker krigiska lekar.

Men orsakerna finns djupt i det kollektiva omedvetna, där mannens roll som stark och oövervinnelig, hur det än känns och upplevs att vara man, tyvärr har rättfärdigats med historiska och biologiska orsaker som upprätthålls av ett kapitalistiskt, machoistiskt, patriarkalt och auktoritärt något slags broderskap. Utan att det funnits någon annan legitimitet än snäva och ofta felaktiga tolkningar av uråldriga religiösa och politiska uppfattningar och trossystem.

De som upprätthåller en sådan slags syn på män och kvinnor med hänvisning till Jesus har definitivt missuppfattat det mest centrala i den mannens undervisning och syn på människan.

 

          Inkast i Vbl sommaren 2012

 

(Bild: gammal upplaga av Dorian Grey´s porträtt)



Lämna en kommentar