Arkiv över mars, 2018

Pia Ingströms djupdykning i Istanbul

Skrivet 30.03.2018 

 

 

 

Pia Ingström 2017 / Photo by Cata Portin

 

Ett exotiskt land, med en statsbyggnad som kännetecknats av religiös neutralitet, med andra ord en sekulär stat som bebos av mestadels muslimer, många militärkupper under slutet av 1900-talet, ett flertal framstående konstnärer och författare, en sladd av Europa men mera östligt, med gränser mot bland annat Syrien och de forna sovjetstaterna, kurderna som i årtionden kämpat både fredligt och med terror för sina rättigheter, vackra kvinnor, fin musik, fantastiska folksagor, barnbrudar… Ett obskyrt Nato-land med en brokig historia. paschor. Den östra ortodoxa kyrkans patriarkat. Den sena debatten om det vi i det egentliga Europa kallar folkmordet på armenierna. Sådant vet de flesta av oss, men ett namn som Hrant Dink eller Lausanne-avtalet är kanske inte bekant.

Vi som inte besökt eller bekantat oss närmare med Turkiet, som i dag styrs av en folkvald halvdiktator på glid från EU-intresse mot Ryssland, har kanske mest fascinerats av antingen landets vackra kuster eller dess fantastiska författare.

Författaren och Hbl:s litteraturredaktör Pia Ingström har gett ut en synnerligen innehålls- och detaljrik bok om sin relation till och mångåriga upplevelse av Istanbul, Turkiets största stad, vid Bosporen, legendarisk redan som Konstantinopel, en synnerligen mångfacetterad och etniskt oerhört komplex storstad, där historiens vingslag kan höras i varje knut och i varje gränd. Det är en bok som öppnar en rik och fascinerande värld både från gårdag och nutid men framför allt bökar författaren tålmodigt i de olika folkslagens och i de etniska och religiösa gruppernas förflutna som naturligtvis återspeglar sig kraftigt också i nuet.

Med hjälp av intervjuer och upptäcktsfärder samt förstås en gedigen boklig kunskap och många resor och vistelser ringar Pia Ingström in vår tids stora frågor om nationalism, multikulturalism, likheter och olikheter, krig och fred, förtryck och tro, samt speglar allt detta just i Istanbul där muslimer, araméer, judar, turkar, greker och många andra har försökt komma överens under århundraden. Landet verkar på något sätt ha fastnat i mångkulturalismens många knutar på ett segare sätt än på många andra håll, på djupet och på ytan, men samtidigt finns där också, i Ingströms skildring, en större ödmjukhet och ett kraftigare försök till anpassning av så många olikheter än på vissa andra håll.

Det som imponerar mest i Pia Ingströms mycket dialogiska, reflekterande och tillika dokumentära bok är hennes förmåga att med så målande och reflexiva bilder från verkligheten få läsaren att identifiera sig med både de hjältar, de offer, de mångtydiga intervjuobjekt och de historiskt komplexa etniciteter och individuella öden som bildar ett tillika uråldrigt och postmodernt mönster i denna stad där det där med ”jude och grek” till exempel får rentav bibliska dimensioner.

 

 

Den mystiska näktergalen Judar, armenier och greker i Istanbul.

Pia Ingström

Schildts & Söderströms, 2017

299 sidor.

 

 

 

Recension i Vasabladet, mars 2018

 

 

 

 

Inga kommentarer


Topelius – ett slags universalgeni

Skrivet 24.03.2018 

Courtesy Maria Wiik

Det är mycket länge sedan år 1818. Trots det långa tidsperspektivet är statsrådet, professorn och författaren Zacharias Topelius, som föddes för två hundra år sedan, fortfarande en av vår nations mest ihågkomna kulturella och politiska portalfigurer.

Zacharias Topelius kom ursprungligen från en släkt i finska Österbotten som också hade ett finsktlingande efternamn, Toppinen. Släkten bytte snart nog namn till det latinskt klingande, mera moderna Toppelius (senare ändrat till Topelius) och inom ganska kort var familjemedlemmarna integrerade i det svenskspråkiga Nykarleby.

Topelius farmor var judinna, men hon var döpt, så därför har det judiska inslaget i Topelius familj hamnat lite i skymundan. Familjen hade varit med om många öden och äventyr innan Zacharias föddes 1818. Bland annat hade hans farfar enligt en historieskrivning kidnappats som barn till Ryssland men lyckats fly till Stockholm där han återförenades med sin mor.

Zacharias var en stor beundrare av tsar Alexander II. Han var således knappast någon demokrat. Men han var fennoman. Hans egen judiska och svenskspråkiga bakgrund hade i hans tänkande en underordnad roll när det kom till det moderna Finlands nationsbygge. Han lärde sig god finska, men allt han skrev, skrev han på svenska. Det blev naturligtvis översatt till finska samtidigt som Topelius också i egenskap av sagofarbror och författare av historiska romaner blev uppskattad i Sverige.

Topelius var både starkt konservativ och riktigt liberal. Han förespråkade dödsstraffet, han blandade in fundamentalistisk religiositet i forskning och politik på ett ödesdigert sätt och hans kvinnosyn var ambivalent. Men han var en ivrig förespråkare för arbetares och fattigas rättigheter och hans enorma samhällsinsatser renderade honom en hjältes status i storfurstendömet.

Det var inte enbart som formidabel psalmdiktare och författare han var stor. Hans finaste insatser gjordes på journalistikens och opinionsbildningens område. Det är därför som vi har så mycket att tacka honom för. Genom att under många år ge ut Helsingfors Tidningar och ta aktivt del i strävandena att förbättra samhället samtidigt som han på ett uppbyggligt sätt var finländsk nationalist kom han att vid sidan av andra stormän att lägga grunden till det som idag är ett fritt, demokratiskt land.

Genom sina resor på den europeiska kontinenten tog Topelius många av den ”moderna” tidens idéer och uppfinningar till sig. Topelius var nog ett slags universalgeni. Han kan visserligen framstå som gammaldags numera. Men när jag var liten, på 1950-talet, hörde jag med nöje mina föräldrar läsa ”Valters äventyr” för mig. Topelius insats består.

 

 

Kolumn i Kajastus, mars 2018

Inga kommentarer