Arkiv över juni, 2018

Sjukvården i kris

Skrivet 10.06.2018 

Regeringen Sipilä vill spara 3 miljarder euro under 2020-talet genom att skära ner i ungdomspsykiatrin och åldringsvården. Det finns tydligen ingen gräns för den brutalitet med vilken regeringen opererar i social- och hälsovårdsfrågorna. Det är fråga om dråpslag. Att spara i ungdomspsykiatrin där det finns enorma problem med depression, missbruk och alienering både bland pojkar och flickor, är med tanke på framtiden katastrofalt.

När det gäller åldringarna, – hur man nu sedan definierar begreppet åldring, – så handlar det ju om att de äldre i samhället småningom placeras utanför den sfär där patientlagstiftningen tydligt anvisar hur patienten själv ska få ta del av vårdplanen, att denna ska ske i samarbete med patienten, och att om patienten motsätter sig den föreslagna vården, så bör man söka alternativ.

Det här gäller ju redan naturligtvis i vården av yngre och arbetsföra människor också. Det är vackra ord på pappret men genomförs sällan eller i varje fall inte alltid i verkligheten.

Soite i Karleby, som är ett av två pilotprojekt med tanke på den kommande Sote-reformen i landet, är ett exempel på hur man har lyckats omvandla en kommunal hälsovård i det traditionella folkhemmets tecken till ett statligt aktiebolag, som fungerar enligt ett aktiebolags principer. 

Det senaste som är på gång inom psykiatrin i Karleby är att de regelbundna besöken hos eller hembesöken av klientens specialsjukskötare ska upphöra redan under detta år. Trycket på den del som förr kallades HVC och som fortfarande går under namnet ”grundvården” och där det inte finns psykiatriska resurser, blir hård.

Det så kallade Hemteamet (Kotitiimi) som hör direkt under psykiatriska polikliniken (”monimuototiimi”) har fyra personer anställda, en psykiatrisk skötare och tre närvårdare – för hela staden.

Det är inte svårt att föreställa sig hur det blir med de många ungdomar som har svåra psykiska problem om den här regeringen lyckas få igenom sina sparkrav när det gäller ungdomen som är Finlands framtid. 

Det är ju bra om man kan närma special- och grundvård med varandra som har gjorts i Soite och att till exempel specialsköterskor i hela Soite-vården arbetar direkt under specialsjukvården. Det finns många goda avsikter med Soite-projektet. Ändå blir vården småningom sämre och mindre. Man har så få läkare och vårdare, så lite pengar, och så många nya klienter, att det enda man kan satsa på är kostnadseffektivitet i vården. Individen blir ibland helt bortglömd.

Det ska bli mycket intressant att se hur Soite kommer att gestalta sig när social- och hälsovårdsreformen för hela landet snart klubbas igenom i riksdagen. Jag tror nämligen inte att Jan Vapaavuori och hans drabanter i de stora städerna kommer att kunna fälla reformen genom att försöka påverka och lobba med och i riksdagen.

Vården i Finland befinner sig i kris när människor inte längre ens får träffa en psykiater, så som det är i Soite i Karleby.

 

 

Kolumn i Österbottens Tidning, juni 2018

Inga kommentarer


Gubbväldet darrar

Skrivet 05.06.2018 

 

Efter decennier, ja, naturligtvis även efter sekler och millennier, av gubbväldets sexuella och själsliga förtryck av kvinnor och flickor, krackelerar nu ett helt system där det varit möjligt att med mannens påstådda gudomligt sanktionerade makt, utnyttja, våldta, trakassera och trycka ner det andra könet.

Den gubbiga hierarkin, som byggt på psykisk och fysisk styrka och makt, darrar i västvärlden, men det är långt ifrån säkert att någon verklig jämlikhet och rättvisa någonsin kommer att äga rum. Makt strukturerna har sina rötter långt tillbaka i historiens mörka förflutna, där det funnits endast fickor av verkligt kvinnligt inflytande.

I den kristna världen, särskilt i USA och inom de nya väckelsekyrkorna, samlar sig de reaktionära så kallade bibeltroende massorna och deras ledare kring en rigid tolkning av skriften och den allmänna uppenbarelsen, därför att de vet att ett paradigmskifte håller på att äga rum i samhället och att deras makt över människornas samveten riskerar att minskas.

Som vanligt koncentreras attackerna på ”de liberala” till frågor som har att göra främst med sexualitet och reproduktion – människans känsligaste och mest intima områden. Där vi som stöder Metoo-rörelsens och LGBTQ-folkets rätt till integritet, försöker de underminera ett mer humant tänkande genom att hänvisa till påstådda eviga sanningar.

Samhällets strukturer är besudlade av machoismens arroganta attityder. Till det kommer att den feministiska eran knappt tagit sin början bland miljarder av människor på det östra halvklotet där barnbrudar, burkor och förbud mot kvinnliga mänskliga rättigheter ännu på många ställen är långt ifrån självklara. fall

Ingenting blir inte bättre av att makthavarna just nu ofta är män som har en sexistisk syn på kvinnor. Donald Trump säger att ”det är bara att grabba tag i musen”, och Vladimir Putin skryter för Trump om att ”Ryssland har världens vackraste horor”.

Sexualitet behöver inte para puristisk men det finns gränser. Många män ser kvinnor enbart som objekt utan samtycke och därför förblir männens värld ganska nedsölad. För om man föraktar det andra könet så föraktar man egentligen mer än halva mänskligheten.

För Finlands del skulle man hoppas att nästa statsminister vore en vänstersinnad feministkvinna. Men vågar man tro att det finns tillräckligt många röstare i det här landet som har mod att staka ut en ny väg – en kultur där gubbväldet inte bara darrar utan skakar sönder?

Världen väntar med spänning på mellanvalen i USA där faktiskt ändå många män med makt plötsligt står maktlösa inför avslöjanden som ingen kunnat ana att plötsligt kommer fram i blixtbelysning. Att förövarna oftast är konservativa republikaner är ingen överraskning.

 

 

Kolumn i Vasabladet, juni 2018

Inga kommentarer