Arkiv över augusti, 2018

Den rika fattigdomen

Skrivet 26.08.2018 

Jordens sammanlagda befolkning har aldrig haft det så bra någonsin förr i mänsklighetens historia som i dag. Aldrig tidigare har så många haft tillgång till rent vatten och aldrig har det relativt sätt funnits så många möjligheter att bota svåra sjukdomar. Förr dog människor som flugor i de fattigaste delarna av världen, ja, även i vår egen världsdel. Men jorden har aldrig någonsin tidigare haft en så stor befolkning som nu, vilket innebär att många fler människor ändå lider nöd.

De mänskliga värdena håller på att trasas sönder, och ett nytt grymt världsledarskap har tagit över i flera av de mäktigaste staterna.

Man kan spekulera om hur världen hade sett ut om Robert F. Kennedy hade blivit president i stället för Nixon eller om det vore Noam Chomsky som skulle ha hand om det moraliska ledarskapet i USA. Donald J Trump ger ju ett kallt sken av att vara en ledare. I själva verket handlar det om en bortkommen charlatan med affärsbegåvning, som till skillnad från tidigare presidenter i världens mäktigaste land, aldrig tidigare innehaft något offentligt uppdrag.

Noam Chomsky, ålderstigen men lika skarp som någonsin, hävdar ju till exempel att samtliga amerikanska presidenter sedan Roosevelt har varit maktgalna, militaristiska och korrupta. Senast påpekade Chomsky att USA självt har skapat det enorma trycket från ekonomiska och politiska flyktingar från Mellanamerika.

Det är känt att Roosevelt avskydde kolonialism. Ett faktum är ju också att det amerikanska folket innan angreppet på Pearl Harbor var mer eller mindre totalt ointresserat av att blanda sig i andra länders eller kontinenters angelägenheter annat än i form av en viss penningmässig uppbackning av sina allierade i England och Kina (Kuomintang). Man höll sig med en stor flotta till försvar av landets enorma kuster och intressen i världshaven, men armén var ungefär på Jugoslaviens nivå till manskap och styrka.

USA var en kolonialmakt på Teddy Roosevelts tid men ”det stora kriget”, det vill säga Första världskriget, upplevdes av det amerikanska folket som en i längden alltför stor uppoffring för att man skulle vilja upprepa den. Många politiker motsatte sig en ny inblandning i Europas nya krig. De två mest lyskraftiga motståndarna till solidaritet med Europas av Hitler drabbade nationer var bröderna Kennedys far Joseph P. Kennedy I, och den berömde flygaren Charles Lindbergh.

Det finns många paralleller till 1930 och 40-talen i dagens politiska klimat. Ändå verkar dialogerna fungera bättre än under kalla kriget. Trumps balansgång med käppen och moroten skapar förvirring men kanske också en paradoxal trygghet. Den här tryggheten är ändå en chimär. Och den kanske viktigaste frågan för vårt samhälles och vår kulturs fortlevnad handlar kanske ändå om klimatförändringen.

 

 

Kolumn i Vasabladet, augusti 2018

 

 

 

 

Inga kommentarer