Arkiv över maj, 2015

Aika on nyt

Skrivet 12.05.2015 
Alexander Solsjenitsyn

Alexander Solsjenitsyn

Aika ei ole rajallinen, vaan ikuinen, ainoastaan yksittäisen ihmisen aika on rajallista. Aika ei koskaan, paitsi joissakin tieteiselokuvissa, mene taaksepäin, vaan aika on aina suunnattu eteenpäin. Samalla kertaa tärkein ihmisen aikakäsityksessä on nykyisyys, juuri täällä nyt olemisen sietämätön keveys.

Monet tahot, poliittiset liikkeet ja uskonnolliset ääriryhmät haluavat kuitenkin siirtää ihmisen kulttuurin ja yhteiselon ajassa taaksepäin. Kristitty oikeisto USA:ssa halajaa sitä aikaa jolloin ihmiset uskoivat kirjaimellisesti luomiskertomukseen. ISIS ja Al Quaida haluavat taas sortaa naisia ja elää muinaisaikojen machokulttuurin mukaisesti, ja ovat valmiita tappamaan silmättömistä päästääkseen tavoitteeseensa. Useammassa maassa Euroopassa myös vuonna 2015 antisemitistiset ainekset tekevät kaikkensa maalatakseen taas kerran juutalaisisista kulttuurimme ja syvistyksemme tuhoajiksi.

Suomessa ei paljon ”ulkopuolisia” ole verrattuna muihin, varsinkin länsieurooppalaisiin, maihin. Maahanmuuttajia on vähän, venäläisiä on jonkun verran, opiskelijoita toisista maista ja mantereista suhteellisen vähän. Ja sitten tietysti meidän kielivähemmistöt: suomenruotsalaiset noin 5 prosenttia, ja saamelaiset, jotka elävät Lapissa. Inkeriläiset jotka ovat muuttaneet entisestä Neuvostoliitosta. Joitakin virolaisia täällä töissä, muun muassa lääkäreinä. Homoseksuaaleja on Suomessa yhtä paljon kuin missä vaan.

Kuitenkin nämä ihmiset ovat suuri ongelma eräille poliittiseille tahoille meilläkin. Pienistä määristä muodostuu suuria ongelmia. Suuren maailman näkökulmasta kaikki tämä näyttää merkilliseltä.

Orjuus, naisten kokonaisvaltainen syrjintä, kommunistien tappaminen, Suur-Suomi, YYA-sopimus, Ruotsin vallan Klas Fleming, – kaikki loppui aikanaan. Joillekin kauheuksille tulee joskus stoppi – päästään tien päähän. Mitä hyötyä Suomelle olisi esimerkiksi erota EU:sta, lopettaa ulkomaanapu ja pakolaisten vastaanotto, tai kieltää homoliitot? Jopa Venäjä näyttäisi meihin vertaillen liberaaliselta, koska Venäjään tulee paljon siirtolaisia ja siellä on hyvin monikulttuurinen yhteiskunta, vaikka vanhoillisuuskin otetaan huomioon.Kaikista muutoksista ja kaikesta nykyaikaisuudesta ei tietenkään sinänsä synny vain hyviä asioita. Mutta muutos on ainoa tie.

Jähmettymään ei voi jäädä. Kaikista ihmisistä, olipa heidän kielensä, ihonvärinsä tai uskontonsa mikä tahansa, on hyötyä varsinkin pienelle valtiolle, jonka omat resurssit eivät nykyajan kilpailuyhteisön puitteissa pitkälle riitä ilman avarakatseisuutta, suurpiirteisyyttä ja lähimmäisenrakkautta.Kapitalistisessa maailmassa on paljon epämääräistä epäoikudenmukaisuutta. Jos sitä haluaa muuttaa, kaikkia hyviä voimia on yhteistyössä käytettävä. Muu on sitten jotain harhaa ja ajanhukkaa.

 

Kolumni, Keskipohjanmaa, toukokuu 2015

Inga kommentarer


Räkningen kommer senare

Skrivet 03.05.2015 
Danskt sinnessjukhus

Danskt sinnessjukhus

Mentalvården i Finland befinner sig i en akut kris.

Det vore ett stort misstag att inte lyssna till psykiatrikernas och mentalsjukvårdarnas nödrop, eller att ignorera de larmrapporter som brukar strömma in från till exempel Mentalvårdsförbundet.

Den upphaussade stämningen i ett land som fortfarande är rikt, och där man med all makt vill upprätthålla alla vackra fasader samtidigt som man skär ner i det sociala, – något som nästa alla partier, inklusive både vinnarna och förlorarna i riksdagsvalet, – anser sig tvungna att göra, har fått till stånd en tudelning av medborgarna när det gäller hur de förhåller sig till sina mindre lyckligt lottade medmänniskor.

Sjukvården är ju i en generell kris, men man skriver ju om det som står hjärtat närmast och som man har personliga erfarenheter av. Det handlar inte längre om marginella företeelser där vissa mindre grupper av människor riskeras att slås ut, utan om ett stort folkhälsoproblem. Det handlar bland annat om många unga vuxna, särskilt män, som blir alienerade och utsatta för social hopplöshet, och om både vuxna och barn som far illa i och med de alltmer tilltagande snabba skilsmässorna.

Vem ska ta hand om Knyttet? Det finns många ”osynliga barn” också i ett sådant samhälle där solidariteten brister och mer och mer koncentreras till en privat sfär. I de utvidgade familjer där det finns tillräckligt med mental styrka klarar man sig bättre, men ju mindre familjeenheter det finns, – och det gör det ju i och med skilsmässorna, – desto mindre och färre blir dessa privata fickor där man kanske kan ta hand om ekonomiska svårigheter men där det svårligen finns professionellt stöd på det psykiska planet.

Familjevåld, sexuella övergrepp och mobbning löser man svårligen med strängare straff. Det är nog en delvis förebyggande och en delvis vårdande och vägledande psykiatrisk och annan medicinsk, andlig och moralisk vård och insats som behövs. Samt upplysning, givetvis.

I Karleby har man satsat mycket pengar och tid på att omorganisera vården, inte minst den psykiatriska, som lider av enorma resursbrister – trots stadens pekuniära överskott i budgeten, och det har gjorts enligt de riktlinjer som fanns i den tilltänkta SOTE-reformen.

Svår läkarbrist, inte minst på den psykiatriska sidan vid MÖCS/Kiuru, och en radikal nedskärning av psykiatrisk vård på sjukskötarnivå på HVC, ledde till att många klienter, till exempel inom hemvården, fann sig nästan utan vård under en lång tid i vintras, och nu då det inget blev av SOTE-reformen, så kan man bara hoppas att den omorganisering som var tänkt att bli av åtminstone kan bli det i fortsättningen – och då med mera resurser, inte mindre, som vägkost. Resurserna är nu nedskurna till ett pinsamt minimum.

Räkningen för att på det här sättet blanda och spela med människors mentala kort kommer att bli mycket dyr när den kommer, senare.

 

 

Kolumn i Österbottens Tidning, april 2015

Inga kommentarer