Arkiv över augusti, 2016

I skuggan av Donald Trump

Skrivet 19.08.2016 
Courtesy Gage Skidmore

Donald J. Trump – Courtesy Gage Skidmore

Hurdant blir arbetsklimatet och de ekonomiska förutsättningarna för intellektuella, forskare, konstnärer, författare och till exempel seriösa musiker ifall Donald Trump blir vald till president? I skuggan av Trump skulle då finnas en mycket spännande grupp människor.

Intelligentian, utövarna av konst och kultur i USA, skulle knappast rösta på en sådan obildad politisk virrhjärna som Trump. Sällan kommer en republikansk presidentkandidat att få så lite röster från radikala, gröna, postmoderna människor eller från konstnärer och skribenter som i november 2016. Tyvärr är det inte den postmoderna, liberala kulturkretsen som avgör presidentvalet, men alltid hjälper det uteblivna stödet från den lite.

Hillary Clinton, med sina skandaler och sin något hökaktiga utrikespolitik, är knappast de intellektuellas favorit heller. Barack Obama har varit deras president och Bernie Sanders hade nog fått mera av deras sympati än Hillary. Ändå kan man nog räkna med att de flesta kvinnliga väljarna röstar på henne – och de är inte så få.

Republikanerna med sina ärkekonservativa ”värderingar” har ett mycket starkare och större stöd i USA än till exempel SD har i Sverige eller Sannfinländarna har i Finland. Det är väl endast i Jobbik-partiet i Ungern som man i Europa kan finna en rörelse som lite påminner om Republikanerna i storlek.

Den spännande frågan är om de intellektuella, moderna, sekulariserade, de kristna på vänsterkanten, afroamerikanerna, latinos, de många kvinnorna , kommer att vända de traditionella politiska arenorna ryggen ifall Hillary förlorar valet och ifall det blir en stor republikansk majoritet i kongressen. Tyvärr gynnar valdistriktssystemet republikanerna.

Bernie Sanders kan nog, med sin utstrålning, karisma och övertalningsförmåga, förmå en hel del unga radikala och nytänkande väljare att rösta på Hillary den här gången, men vart tar de sedan vägen? Hurudana texter kommer de att skriva? Hurudana sånger?

Kommer de att bilda en proteströrelse i likhet med den som vi såg 1968? Särskilt ifall det blir en republikansk kongress som Clinton får lov att tampas med. Kommer äntligen de gröna och socialistiska rörelserna i USA att få mera stöd?

För egen del hoppas jag mycket på att Bernies ”socialister” ska få mera inflytande i det demokratiska partiet. De borde också kunna fånga upp andra oliktänkare. Till exempel de som faktiskt tror på den globala uppvärmningen, utvecklingsläran och ”pro choice”, och som förstår att USA inte kan fortsätta att styra hela världen – vilket till och med redan nu är ett slags chimär.

I så fall skulle nästa demokratiska presidentkandidat kanske heta Joseph Patrick Kennedy III – mycket populär kongressledamot från Massachusetts och Bobby Kennedys sonson.

 

 

Kolumn i Vasabladet, augusti 2016

 

 

 

Inga kommentarer


Döden på eftermiddagen

Skrivet 17.08.2016 
Courtesy: Josealbaphotos Pixabay

Courtesy: Josealbaphotos
Pixabay

Dödskjutningen i Vichtis inträffade sent på kvällen i halvmörkret, men den avspeglar ändå en utveckling i vårt samhälle som man kunde karaktärisera som ”döden på eftermiddagen” i ett försök att med en parafras på Hemingways romantitel ringa in vad det är för fel på välfärdssamhället.

Alexander Stubb har alltid varit mån om att tala om bevarandet av välfärdssamhället och han har alltid påpekat att han är center-höger.

Ändå såg sig den nye partiordföranden Petteri Orpo det som sin uppgift att påtala bristen på solidaritet med de fattiga i samhället och med låginkomsttagarna i sina linjedragningar efter ordförandevalet. Inte att undra på det, så mycket som regeringens nedskärningar kommer att drabba just dessa grupper i samhället: de långtidsarbetslösa, de handikappade, äldre som har små pensioner, och ensamförsörjare, för att nämna några exempel.

Den nya kokoomusbasen, som förefaller ha gjort ett gott jobb som inrikesminister, verkar ändå inte ha sin politiska linje riktigt i skick. Nyligen bad han om att få pappren till ärendet om flyktingfamiljen som hotas att splittras efter sju års vistelse i Finland, och påpekade att sådant aldrig borde få hända på nytt. Samtidigt var han som regeringsmedlem och partichef med om en lagändring som kommer att göra det mycket svårare för familjeåterföring i Finland. Vad är det för dubbelspel?

President Sauli Niinistös och inrikesminister Orpos uttalanden efter dödsskjutningen i Vichtis förefaller mig märkliga. Både presidenten och ministern fördömde våldet mot människor och tjänstemän. Man kan djupt beklaga ett sådant våld, men det var ju en förskräckligt störd människa som utförde det, och som dessutom samhället tydligen i flera årtionden varit medveten om att hans självdestruktiva och destruktiva beteende varit farligt för både grannar, släktingar och utomstående. Vad hjälper det då att fördöma som om det vore fråga om planerad terrorism?

Petteri Orpo bättrade ändå på när han sade att ingen i Finland borde kunna få ha tillgång till sådana slags vapen som användes i Vichtis, och att det är synnerligen viktigt att välfärdssamhället försöker förhindra en sådan psykisk och social utslagning som fanns bakom denna tragedi. Trots min undran om Orpos velande så ser jag framför mig en kommande stjärna i den finska politiken. Nu skulle det gälla att hålla hårt i styret.

Men döden på eftermiddagen, detta att man inte ingriper i tid, och att man inte bryr sig om sina grannar, familjemedlemmar, vänner och släktingar på samma sätt som förr, är ett allvarligt fenomen. Politikerna kan i bästa fall tillsammans med kyrkan och medborgarorganisationerna försöka få oss alla att komma ihåg att nyliberalismens risker för utslagning, bland annat på grund av dåliga resurser för mentalvården och försämringar av gravt handikappades villkor, kan leda till ett kyligt och kallt samhälle.

 

 

Kolumn i Österbottens Tidning, juli 2016

kaj.hedman@pp.kpnet.fi

Inga kommentarer