Arkiv över juni, 2013

Intrång i smått och stort

Skrivet 30.06.2013 

1909_Tyee_-_Debate_and_Oratory_illustration

Kallt växlar till varmt, och hett växlar till kyla. Så är det i naturen, och så är det i livet, liksom även i världshistorien.

 

Växlingarna inträffar ibland frekvent och oväntat, ibland på längre sikt, och med en klart iakttagbar tidtabell. Det mesta är oförutsägbart, men mycket kan också förutspås, om det finns vilja och klarsyn.

 

Ibland står tiden ändå liksom stilla, och det kan vara svårt att få ett fast grepp om vad som händer, och om vad som kan tänkas komma att hända.

 

Jag kommer ihåg några böcker som särskilt har fokuserat på den aspekten. En av dem är Bo Carpelans mästerliga miniatyrroman ”Barndom”, som utspelar sig kring en 12-årig pojke i Helsingfors på sensommaren och hösten 1939, just innan och vid utbrottet av andra världskriget, och strax innan förhandlingarna mellan Finland och Sovjetunionen bröt samman och vinterkriget snart blossade upp.

 

Sällan har någon författare på våra breddgrader så skickligt och subtilt beskrivit en väntan, som sakta glider in i ett accepterande av att de hotfulla molnen småningom kommer att brista, och att himlens mörka skyar exploderar i blod, sorg och elände.

 

Jag tycker att man förgäves letar efter böcker som skrivits vid den tid då någon stor förändring eller dramatisk vändning ägt rum, borta eller hemma. Men det finns i vår egen tid, på 2010-talet, böcker som avspeglar det ekonomiskt, kulturellt och socialt svåra och skrämmande läge vi befinner oss i just nu. Det är bra att läsa dem.

 

Vi är ju väl medvetna om att det som hänt internationellt de senaste tio åren. Det är till exempel i dag inte längre någon självklarhet att få en god, trygg vård, effektiv hjälp i personliga krissituationer, eller tillräckligt med pengar för att kunna leva ett drägligt liv. Det är, som vi alla vet, inte heller alls säkert att de flesta kan räkna med att få behålla sina jobb, eller att sådana som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden, ska lyckas få ett arbete överhuvudtaget. Det ser ut som om många människor sitter fast i den digitala och tekniska revolutionens fälla.

 

Det ökande våldet mot kvinnor och barn, fler sexuella utnyttjanden, en starkt ökad rasism, krav på hårda straff och hårda tag, ett förakt för ekologiskt hållbara lösningar och en omsorg om planetens väl, en mer markerad nationalism, och, kanske värst av allt – en internationellt tydligt märkbar försämring av attityderna gentemot människor som är annorlunda, hör till tidens tecken.

 

Stormakterna bryr sig inte om att skydda oss mot intrång i våra privata universum.

 

Det skulle nu gälla att försöka mjuka upp attityder och förhållningssätt, samtidigt som man borde öka skyddet mot krafter som både nära och fjärran hotar att ta makten över människors liv, ungas och gamlas, både på nätet och i verkligheten.

 

 

 

 

Kolumn i ÖT i juni 2013

Inga kommentarer


Rödluvan och vargen

Skrivet 08.06.2013 
Den unga sexuella postmoderna världen är mera komplicerad än fabeln

Den unga sexuella postmoderna världen är mera komplicerad än fabeln

 

Fabeln om Rödluvan som råkar i händerna på den stora, stygga vargen, har en sensmoral. Den lilla och svaga har i alla samhällen råkat ut för den störres och starkares list. Problemet är, att i ett postmodernt samhälle kan konstellationerna i berättelsen vara betydligt mera komplicerade än de var sedda ur ett adertonhundratalsperspektiv.

 

Bland andra Monika Fagerholm har i sina briljanta romaner skissat upp en problematisering och en analys av mycket ung sexualitet. Särskilt i romanerna Diva och Den amerikanska flickan tas läsaren med i en hisnande sexuell utforskning av mycket unga människors sex- och kärleksliv. Utgångspunkten är, liksom i till exempel Bernhard Schlinks berömda Högläsaren, explicit den unga människans, inte som i Nabakovs Lolita, en vuxens intresse för en nymfett.

 

Utforskandet av gränser när det gäller sexuell utveckling och unga människors utsatthet på olika plan är viktigt i skönlitteraturen. Ett förnekande av erotiken i en ung människas personlighet är inte fruktbart. Men det är också viktigt att bejaka att det fortfarande också finns oskuldsfullhet och skörhet.

 

När det gäller det erotiska livet på nätet, på bloggarna, i de sociala medierna, och på gatorna, – om det sedan gäller Helsingfors järnvägsstation eller var som helst i Finland, hamnar vi däremot i en mångbottnad, socialpolitisk diskussion.

 

Larmrapporterna om den utbredda tonårsprostitutionen återspeglar en ny, skrämmande verklighet, som visar att den yngsta generationen inte alltid varken uppför sig, beter sig, tänker och handlar på det sätt som vi äldre förväntat oss av dem.

 

Förr var det okay att lugga och nypa elever och att straffa dem brutalt med pekpinnen. Ingen tänkte på de djupa sår som sådant kunde förorsaka. Det ansågs vara normalt. På samma sätt, även om mer i hemlighet och undanskymt, och även om det var mot lagen, förekom då också många sexuella övergrepp som man teg om, och som de drabbade inte vågade tala om varken med socialarbetaren, prästen, skolsköterskan eller polisen. I dag vågar man lyckligtvis berätta mera.

 

Förebyggande vård, ansvarsfullt föräldraskap, ett avskaffande av fattigdomen, en återgång till mer sammanhållning inom familjerna, ett inkopplande av det sociala och det psykiatriska i ett tidigt skede, vore den bästa medicinen både mot spelberoende och våldskultur, mot sexuella utnyttjanden, och även mot den utbredda prostitutionen, där många köper sex av unga tjejer och även av pojkar genom att locka med öl, pengar, tobak och droger. Förövarna är ofta själva ganska unga.

 

Förövarna blir inte bättre av hårdare straff. Många av dem har själva blivit sexuellt utnyttjade i ung ålder, ofta inom familjen. Därför har de lärt sig mönstret. De har inte förmågan att ta ansvar för en vuxen sexuell relation, eller så är de rädda för den vuxna potentiella partnern. De förstår inte innebörden av ordet lovlighetsålder. Ju mer regressiv och barnslig en sådan människas personlighet är, desto svårare är det för honom eller henne att skilja mellan fantasin och verkligheten.

 

En psykiatrisk sjukskötare uttryckte det, på tal om kemisk kastrering, så här: ”Problemet finns inte mellan benen, utan i huvudet.”

 

När det gäller pedofili så används ordet ofta felaktigt i media. Utgångspunkten för pedofili är en sexuell läggning som riktar sig mot små eller yngre barn. Pedofil är en vuxen som enligt Svenska akademins ordlista ”närmar sig barn sexuellt.” De som fiskar efter unga tjejer på nätet är egentligen inte pedofiler. De är till exempel ”hebefiler” eller ”efebofiler. ”Det kan definieras som ett slags Lolitasyndrom, men det förekommer även gentemot pojkar. Det finns olika medicinska och sociologiska termer för de olika zonerna.

 

För föräldrar vars barn drabbats spelar definitionerna mindre roll. Deras barn är definitionsmässigt ändå barn. Det förekommer också ännu att även mycket unga barn drabbas. Men farorna kommer inte bara utifrån, eller från en stygg varg, som dyker upp från ingenstans, och inte kan hindras.

 

Många ungdomar låter sig av nyfikenhet, naivitet och äventyrslust lockas in i fällor. Sexualiteten vaknar i dag ofta mycket tidigare än förr. Dagens mode och samhällets översexualiserade krav, en ofta privat och obevakad tillgång till webcamen och nätet, lockar till ett tidigare sexuellt intresse än den andliga mognaden är beredd att ge rum för. Det innebär naturligtvis inte att ansvaret tas ifrån de vuxna, men det gör saken mindre enkel än att det alltid rakt upp och ner skulle röra sig om den stora stygga vargen och den lilla oskyldiga rödluvan ute i skogen.

 

Det är mycket allvarligt att gatukulturen och den urbana, råa verkligheten, där skillnader mellan samhällsklasser, människor av olika etniskt ursprung, och mellan dem som har föräldrar som lyckats i samhället och dem som har föräldrar som är utslagna, har lett till att prostitution och sexuellt utnyttjande har brett ut sig.

 

Personligen ser jag inte att ett förbud mot sexköp för vuxna kan leda till något gott. Det finns kulturer och samhällen där man löst frågan på andra sätt. Men när det gäller unga människor som ännu inte enligt lagen och enligt våra uppfattningar är fysiskt och psykiskt mogna för sexuella relationer, i varje fall inte med vuxna, så är prostitutionen naturligtvis förödande.

 

Det finns nog möjligheter, både i den verkliga och i den virtuella världen, att gå in i problematiken genom en mer omfattande, sund och ansvarsfylld vuxen närvaro.  

 

 

Inkast i Vbl i juni 2013

 

 

Inga kommentarer